Jag vet inte om det blir så mycket somrigare än såhär. Kärlek med förvecklingar, ny och gammal vänskap, hinder och olika försök att förverkliga sig själv. Och allt inramat av ett rätt mysigt hus med gemytlig grannsämja. Jo, jag gillar En sommar i Brighton.
Jag gillar Charlotte, Georgie och Rosa, men allra, allra mest gillar jag nog Margot som bor högst upp i huset och snabbt blir allas (och lite min) livsförebild. En sån där dam som med ålderns rätt skiter i allt oviktigt och satsar järnet på att leva varje sekund som hon vill ha det. Jag känner hur det genomsyrar hela berättelsen och det är en av sakerna jag gillar mest. Det och svärtan och smärtan som det finns rätt gott om.
En sommar i Brighton är bra avkoppling, och lite mer än en sån där fluffbok som passerar obemärkt förbi. Den är för allt i världen inte oförglömlig, men det begär jag inte av såna här böcker, däremot är den lite mer tänkvärd än jag förväntade mig. Ett gott sällskap en ledig dag.
EN SOMMAR I BRIGHTON
Författare: Lucy Diamond
Förlag: Printz publishing(2018)
Översättare: Ann Margret Forsström, originaltitel: The house of new beginnings
Köp den t.ex. här eller här.