Ibland undrar jag verkligen hur jag tänker. Om jag tänker… När Sharon Boltons nya roman, The craftsman (den kommer i dagarna med svensk titel Hantverkaren), släpptes skaffade jag den genast till läsplattan, fast övertygad om att den skulle bli min bästa sommarläsning. Sen blir det då semester och avkopplande resa med lästid om kvällarna och jag börjar läsa.
Redan från början inser jag vad det faktiskt står i baksidestexten. Det här är en bok om en seriemördare som mördat barn genom att begrava dem levande. Att bli levande begravd är mitt allra värsta mordsätt (sen Spårlöst försvunnen med Jeff Bridges), jag kan liksom inte värja mig när det dyker upp. Och här är det barn dessutom, lika gamla som mina barn. Och det beskrivs väldigt närgående och känslomässigt hur de har det där nere i sina kistor. Jag står helt enkelt inte ut!
Efter en liten diskussion med mig själv kom jag fram till att man faktiskt inte måste läsa böcker man mår fysiskt och psykiskt dåligt av, även om de kanske är bra.
Ni som är lite mindre kräsmagade och tuffa hittar förstås boken på närmsta bokhandel (eller här och här) och på ditt bibliotek. Läs om ni orkar… Själv har jag gått vidare till snällare böcker.
Huga! Verkar förfärligt! Tack för varningen.
Det var så lite, jag är glad om jag kan bevara någon från det outhärdliga 🙂