En allhelgonahelg

Eftertänksamhet och långsam sorg har präglat den här helgen för mig, både i tankevärld och läsning. Allhelgonahelgen var snäll mot mig. Och väldigt fin.

 

 

 

Visa det här inlägget på Instagram

Min mest älskade ägodel är den här katten som jag ärvde när mormor och morfars hus skulle bli någon annans i somras. Jag önskar förstås att den fortfarande fanns kvar där i deras vardagsrum, att de också fanns där och att ingen död någonsin hände. Men nu när det blev som det blev blir jag ändå varm i hjärtat varje gång jag ser katten, för att den påminner mig om att de funnits och vad de betytt. Idag tittade solen in på mig och katten i två minuter innan grånovember återvände.

Ett inlägg delat av Helena (@fiktiviteter) 3 Nov 2018 kl. 6:08 PDT

 

 

 

Visa det här inlägget på Instagram

Från igår kväll när jag läste ut Meg Wolitzers Belzhar. Jag vet att ni är många som tipsat mig om den och som nog tyckt att jag borde läst för länge sen. Jag är ändå väldigt glad att det tog ett tag och att det var just igår jag tog den till mig. Det blir inte mer november, allhelgonasorgligt och eftertänksamt än Belzhar. Det blir heller inte särskilt mycket bättre än Belzhar. Tack för alla tips och påminnelser under åren, ni har rätt som vanligt 🖤#läst2018 #fiktiviteterläser2018

Ett inlägg delat av Helena (@fiktiviteter) 4 Nov 2018 kl. 1:27 PDT