Parks and recreation kom till mig som någon sorts vision om något vilsamt. Jag läste någonstans för länge sen att det skulle vara en varm serie som var snäll mot folk i den. Det behövde jag och det är den.
Det jag älskar allra mest med den här serien är människorna, och att det är det och inte karaktärer de är. April som är så otillgänglig och kantig, men samtidigt full av kärlek som hon ändå inte är rädd att visa på något sätt. Och så Ron Swanson förstås. Ron! Också otillgänglig och enstörig, men likväl totalt vänfast och lojal. Hans avsky inför det arbete han genomför, hans sätt att underminera institutionen, och hans komplicerade relation till exfrun som är en sorts ondskans bibliotekarie. Jag älskar alla kulturella uttryck där biblioteket får vara ondskans högborg och i Pawnee vet myndighetsmissbruket bland böckerna inga gränser. Jag avskyr ju Tammy 2, men gud vad jag älskar henne!
Leslie är jobbigt entusiastisk, som utmattningsåterhämtare blir jag helt matt av henne, men hon är ju så snäll och fin och bedårande att jag förlåter henne. Och Ben! Ben är drömmannen för alla oss oonda bibliotekarienördar, en geek som får vara åtråvärd och begriplig. Jag är också väldigt svag för Rob Lowes karaktär Chris, med det där tillkämpat uberlyckliga och livsbejakande som gömmer en avgrund av ångest han är helt oförberedd på. Det finns över huvud taget ett oväntat djup i karaktärerna för att vara en komediserie. Och nu har jag ändå glömt Andy som nog är min allra största favorit, för att han är så snäll och naiv.
Det finns ingenting jag inte tycker om med Parks and recreation helt enkelt, det enda skulle väl vara att jag inte har den osedd längre.
Parks and recreation är definitivt en riktigt bra sak i mitt liv, alla 31 bra saker hittar du här.
Parks and rec är en av mina absoluta favoritserier. Håller med om exakt allt du skriver här. Andy och Ron är favoriterna! Blir jättesugen att titta på serien än en gång. Så fin.
Jag kommer definitivt se om serien många gånger, det är verkligen ett må bra-piller.