Jag vet inte vad jag ska säga riktigt om det här året. Det har varit bra tror jag, men det har också varit fasansfullt tungt och hemskt. När morfar plötsligt gick bort i mars befann jag mig fortfarande mitt i sorgen efter mormor och farmor som gått bort bara månader tidigare. Jag befann mig också mitt inne i min återhämtning efter utmattningen och jag försökte anpassa mig till att vissa saker i vårt vardags- och familjeliv inte riktigt var vad vi trott. Det är en underdrift att säga att 2018 har varit ett känslomässigt kaos.
Men i det kaotiska har också funnits en glädje. Över att jag lever, över allt som är vackert, över att mina mor och farföräldrar har levat och betytt mycket för mig, över att jag har den familj jag har, en man som står ut och kämpar vidare med mig, som tar hand om och gör när jag inte förmår. Över att mina barn är mina barn, att vi får växa tillsammans.
Bloggåret har väl varit rätt trist och oinspirerat kanske, i alla fall periodvis. Jag har inte orkat eller prioriterat så mycket annat än recensioner, men jag tycker fortfarande att det är roligt att skriva, dela och samtala och jag kommer fortsätta. Jag hoppas att ni blir med mig framåt.
Alla 31 bra saker 2018 hittar du här.