Väntan har varit lång, men nu har jag äntligen kunnat läsa mig till hur historien om systrarna Stiernfors slutar, eller i alla fall hur den här, Frida Skybäcks, historia om systrarna Stiernfors slutar. De lever ju förstås vidare i sina liv och jag kan bara fantisera om vad som händer härnäst.
Jag tycker att Midnattssol erbjuder en fin avslutning. Cecilias äktenskapliga problem hanteras fint, ingen kan anklaga det för att på något sätt målas i rosenrött, något som varit förfärligt efter det henne make utsatte henne för i tidigare böcker. Amelie, som varit lite svår att tycka om, får ett nytt djup när hon ställs inför konsekvenser av sin tanklöshet, jag gillar hur hon växer och jag gillar henne. Elisabeth är nog den av systrarna jag tagit närmast till hjärtat, säkert på grund av att hennes historia av kvinno- och klasskamp talar direkt till historikerna i mig och till mitt feministiska hjärta. Jag tycker om utvecklingen för henne i Midnattssol också, men jag hade nog velat få följa henne lite mer. Jag är inte riktigt klar med Elisabeth än.
Serien om systrarna Stiernfors började möjligen lite trevande (eller så var det jag som inte riktigt var med från början) men har sen växt till ett djuplodande och fint familjeporträtt. Bok två var allra bäst, men också den avslutande boken håller väldigt hög klass. Min enda lilla invändning är att jag velat ha mer, fler böcker, mer djup också till bifigurer och mer tid med systrarna (och framförallt Elisabeth då). Men det är som sagt en liten invändning. Jag är mycket nöjd med de tre böcker jag fått och en historia som inte riktigt blivit skriven tidigare.
MIDNATTSSOL
Författare: Frida Skybäck
Förlag: Historiska media (2018)
Serie, Tidigare delar: Norrsken och Polarnatt
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Västmanländskan