Om det här varit något annat än en bokcirkelbok så hade jag inte läst ut den. Inte för att den är dålig, den är jättefin och bra på många sätt. Men den påminner för mycket om andra cancrar och demenser. Den tvingar mig att reflektera över sånt som jag redan tänker allt för mycket på – hur ska det bli att åldras? Tänk om jag förlorar mitt själv? Hur skulle jag och vi vilja ha det? En sista semester är en bok som gör mig väldigt, väldigt ledsen och hade jag kunnat välja bort det så hade jag gjort det.
Men visst är det fint när Ella tar med sin Alzheimerssjuka man på en sista resa mot Disney-land. Visst förstår jag och visst applåderar jag den på något sätt, men det smärtsamma ställer sig i vägen för att jag ska kunna uppleva boken på riktigt. Jag började rätt snabbt bara läsa i den när jag hade annat på gång samtidigt eller när jag hade trötthet att lägga som ett filter emellan, för att jag inte stod ut med det den väckte i mig och all denna gråt.
I efterhand är jag glad att jag orkade för det är som sagt en väldigt fin och tänkvärd bok. Som film är den också mycket bra och särskilt Donald Sutherland gör en glimrande rollprestation. Ett självklart läs och se-tips till alla som orkar.
EN SISTA SEMESTER
Författare: Michael Zadoorian
Förlag: HarperCollins nordic (2017)
Översättare: Gunilla Mattsson, originaltitel: The Leisure Seeker
Köp den t.ex. här eller här.
