Jag lämnar ekorrhjulet av Åsa Axelsson

Egentligen vet jag inte varför jag läste den här boken när jag redan från början visste att den troligen skulle provocera mig. Kanske var det rent av därför…

Nej, men utmattningen och sparprojektet som ett sätt att komma ur en utmattning intresserade mig liksom det här med att ifrågasätta det förgivettagna. Allt måste inte göras på precis samma sätt som alltid för att bli bra, sånt gillar jag att reflektera över. Jag ville helt enkelt läsa boken för att undersöka, ifrågasätta och kanske få något litet tips.

Jag fick ett recept på bröd som jag tror att jag kommer gilla och jag har funderat lite på vad vi ”lyxar till det med” och kommit fram till att vi gör helt rätt, för oss. Mitt mål är definitivt inte detsamma som det i boken. Jag skulle möjligen vilja ha lite mer tid för skrivande (och läsande och glassätning), men jag skulle snabbt bli smått knäpp av att gå hemma och göra allt det där hushållsgörat som jag tycker är så djupt tråkigt.

Det som verkligen provocerar mig är den här specifika familjens oerhört priviligierade (penningmässiga) grundförutsättningar. De har så mycket pengar att spara (även om jag inte tycker att man kan räkna sparade kronor på det sättet som görs eller att det är ett särskilt smart sätt att spara alls att sluta amortera på huset) i den här familjen. Jag kan inte relatera till dem någonstans när deras grundutlägg är så väldigt stora och framförallt oreflekterade.

Nåja, jag hoppas att alla som läser boken får med sig en liten smula att göra något med i alla fall. Själv är jag rätt tillfreds med brödreceptet, sådana kan man inte få för många av.

JAG LÄMNAR EKORRHJULET
Författare: Åsa Axelsson
Förlag: Norstedts (2019)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Och dagarna går

Osebol av Marit Kapla

Osebol är en ort i norra Värmland. En liten ort där inte många bor. Marit Kapla har intervjuat de som finns kvar, infödda och inflyttade, gamla och unga och hon har låtit dem tala till punkt i den här boken. Som en lång vittnande vers är det.

Det är viktigt att förstå och minnas att dessa röster nästan aldrig hörs annars, det är något extraordinärt Marit Kapla gjort. Inte bara har hon lyckats få dessa människor att tala, hon gör berättelserna rättvisa genom att låta dem stå okommenterade.

För mig är detta inga nyheter. Det här är mina och min barndoms berättelser, mina människor. Det här är trakter jag känner och trakter som är de vackraste jag vet. Klarälvdalen är himmelriket på jorden om vi bara ser till det överjordiskt vackra. Här har det talats om viltet och vargen och skogen och brukandet och ensamheten och tillsammansskapet i alla tider. Bara inte alltid med ord som hörts.

Osebol är något nytt och gammalt, unikt och bekant. Jag tycker så mycket om det, samtidigt som det väcker minnen och bilder och verkligheter som jag flytt. Så som det måste vara för mig. Jag skulle vilja läsa det här med utomsocknes ögon, men det kan jag aldrig. Kanske kan du.

OSEBOL
Författare: Marit Kapla
Förlag: Teg publishing (2019)
Köp den t.ex. här eller här.

Hejdå stress! av Anna Voltaire

Hejdå stress är banne mig den bästa bok om utmattning och återhämtning jag läst, och jag har läst en del…

Det den här boken ger är råd och tips på hur man kan hantera stressen som man som utmattad utsätts för, men blivit smått allergisk emot. Och råden kommer från någon som själv kämpar med detsamma till vardags, någon som vet hur det känns att ständigt misslyckas men inte ge upp. Anna Voltaire förmedlar en sån styrka i det.

Hejdå stress består av en del för återhämtaren själv (där jag lär mig om femårsplaner bland annat), en för anhöriga (där jag i en uppräkning över orsaker till utmattning inser att jag då, 2016, kunde pricka av alla utom några enstaka och kan lägga till några utöver) och slutligen en för arbetsgivare.

Det jag bär närmast hjärtat efter min erfarenhet av att vara utmattad och att sedan dess slita som ett djur för att inte ramla dit igen är att jag har sån tur. Jag har sån stöttning. Utan det, utan mina barn, min man som bar och gjorde, min chef och mina kollegor, så hade utmattningssyndromet blivit något helt annat i mitt liv. Det hade gjort annat med mig. Jag skulle aldrig komma på tanken att säga att det inte var förfärligt, men jag skulle heller inte vilja förtiga att det har fört mig till en plats i mitt liv där jag vågar drömma igen och göra sånt jag älskar på ett sätt som jag inte mäktat med på länge. Hade jag inte drämt rakt in i väggen så hade jag jobbat på och mått rätt dåligt rätt länge och då hade jag med all säkerhet levt ett annat, mycket tråkigare liv idag.

Hejdå stress är en väldigt handfast bok om återhämtning samtidigt som den ger utrymme för de där förhoppningarna om att man ska kunna landa på en bra plats. Det handlar inte bara om att överleva längre.

HEJDÅ STRESS. EN GUIDE FÖR ÅTERHÄMTARE OCH BERÖRDA
Författare: Anna Voltaire
Förlag: Pug förlag (2019)
Köp den t.ex. här eller här.

Kärlekens lagar av Sarah Title

Det här är den perfekta boken för en riktigt slö sommardag, i solen eller inomhus när regnet öser ner. Det är ledighetsläsning utan krav på insats eller analys.

Jag gillar nog den här delen om de kära bibliotekarierna minst av de tre som hittills kommit på svenska. Visst är jag svag för såväl Becky som Foster, men jag bryr mig aldrig riktigt om dem på djupet. Eller så är det bara konflikten som inte riktigt övertygar mig. Men hela boken är full av en hel massa söta hundar i behov av omvårdnad och det är ju alltid ett plus.

Kärlekens lagar är ett trevligt sällskap för en ledig dag och mer än så kräver jag inte av den.

KÄRLEKENS LAGAR
Författare: Sarah Title
Förlag: Lovereads, Forum (2019)
Översättare: Olga Brinkborg, originaltitel: Laws of attraction
Tredje delen i en serie, Tidigare delar: 30 dejter på 30 dagar, Förälskad i trubbel
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Hyllan
(där kan ni också se originalomslaget vilket mildrade min avsky för denna utgåvas omslag med flera grader)

My sister the serial killer av Oyinkan Braithwaite

Titeln, inledningen och premissen, med en ung kvinna som rings in och tvingas städa upp efter sin syster som inte kan sluta döda män, är rätt fantastisk. Men resten av det som är den här romanen lever tyvärr inte upp till mina (för all del högt ställda) förväntningar.

Med det absolut inte sagt att jag inte får ut något av boken eller ens att jag inte gillar den. Jag tycker att Koredes moraliska dilemma är väldigt intressant, och skildringen av patriarkalt förtryck, nigerianskt vardagsliv och syskonkärlek är engagerande. Men. Den där tonen som gör berättelsen lite lättsam och nästan rolig är också det som gör att jag inte får någon fördjupad känsla för människorna. Korede och Ayoola förblir främlingar för mig.

My sister the serial killer är en lättsam skildring av hur människor kan förvridas av förtryck och rädsla. För mig var den en ok läsupplevelse, men jag förstår absolut att den blivit en favorit för många, sånt där handlar så mycket om tycke och smak. Läs den, om inte annat för att den inte är som någon annan bok ni läst, törs jag lova.

MY SISTER THE SERIAL KILLER
Författare: Oyinkan Braithwaite
Förlag: Atlantic books (2018)
Köp den t.ex. här eller här.

Saguenay av Lise Tremblay

Det är nog framförallt det stillsamma jag tycker så mycket om i Lise Tremblays böcker. Glesbygdens stillhet som gjort och gör saker med människor. Jag känner väl ett släktskap med hennes karaktärer eftersom vi delar erfarenheter, miljö och stillheter.

Saguenay är en flod. Och det är berättelsen om två bröder. Inte så mycket händer eftersom det redan hänt. Livet är vardagligt, lite slentriantråkigt. Jag älskar att få kika in en stund.

Jag vill inte ens försöka gå mer på djupet än så, med vare sig den här boken eller Lise Tremblays författarskap. Jag känner en djup kärlek och tacksamhet inför det bara, det räcker så.

SAGUENAY
Författare: Lise Tremblay
Förlag: Rámus förlag (2019)
Översättare: Elin Svahn, originaltitel: La pêche blanche.
Köp den t.ex. här eller här.

Begrav dina döda av Louise Penny

Vi fick en inte helt lyckad start med varandra den här boken och jag. Jag började på den allt för tidigt efter den förra och dessutom när jag inte riktigt hade tid nog att ge den. Och Begrav dina döda kräver sin sammanhängande lästid för att släppa in sin läsare. Med all rätt. Efter över en månads snuttläsande kunde jag äntligen ge den uppmärksamheten den förtjänar och herregud så värt det det är.

Förra boken i serien om kommissarie Gamache och Three Pines var så mörk och hemsk och andlöst spännande och bra att den behövde få sjunka in. Begrav dina döda följer väldigt tydligt på den, men också på en fasansfull händelse som precis inträffat och sånär kostat Gamache allt. När vi kommer in i handlingen står det fortfarande och väger, kanske har han verkligen förlorat allt.

Jag tänker inte säga något om handlingen i den här boken annat än att den är uppdelad men ändå hänger ihop. Handlingens uppdelning är snarare grenar på samma träd än något annat. Och det är hjärtskärande smärtsamt att följa med de där människorna jag lärt mig tycka så mycket om in i mörkret, det egna mörkret, igen. Och än en gång får jag lära mig att svar på gåtor aldrig någonsin gör någonting mer begripligt eller levbart. Louise Penny är en rasande skicklig berättare.

BEGRAV DINA DÖDA
Författare: Louise Penny
Förlag: Modernista (2016)
Översättare: Charlotte Hjukström
Tidigare delar i serien: Mörkt motiv, Nådastöt, Den grymmaste månaden, Ett förbud mot mord, Ett ohyggligt avslöjande.
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Och dagarna går