Min allra bästa upplevelse på bokmässan (och typ i livet känns det som just nu) var när jag fick prata med Max Porter. För att han var väldigt trevlig, men det hade jag räknat med eftersom en människa som skriver sådana böcker och bjuder in mig att skapa dem tillsammans med honom kan inte vara annat än sympatisk (å andra sidan hade det varit förödande om han faktiskt visat sig vara elak och obehaglig). Men också eftersom han är så synnerligen klok, välformulerad och beredd att tänka nytt. Dessutom fick jag lov att prata om slutet av Lanny med honom och det kan jag ju inte göra med någon annan med risk för att spoila vilket leder till att jag aldrig riktigt kan ge uttryck för varför Lanny var en så oerhört stor och läkande läsupplevelse för mig.
Idag publicerar jag och Anna en text på Kulturkollo som försöker göra reda för vad som avhandlades vid mötet (men ingenting om romanens slut förstås), jag kan säga att vi förstås inte riktigt lyckas göra det rättvisa (det går inte), men där finns ändå gott om godbitar och tankestoff att ta till sig och fundera vidare kring.
Och för guds skull läs Max Porters böcker! Om du inte redan äger Lanny och vill berika din bokhylla och ditt läsliv med ett signerat exemplar så finns det ett att vinna på Kulturkollo.
Grief is the thing with feathers är hitintills detta års största läsupplevelse så är grymt taggad på Lanny! Och lite avundsjuk på intervjun, tur att jag kan läsa den på Kulturkollo.
Jag älskar ”kråkboken” något oerhört, jag kan inte säga om Lanny är bättre eller så, de är så väldigt egna verk och upplevelser. Jag tror att jag kan lova att gillade du Grief is the thing with feathers så gillar du också Lanny. Förstår känslan av avundsjuka, det är helt ok, jag förstår, det är något att avundas faktiskt Men jag hoppas att du kan ha glädje av att ta del av den hos oss på Kulturkollo trots allt.