Ibland, eller lite ofta så här års, känns livet tungt. Det kanske känns omöjligt att ta sig ur sängen om mornarna, människor omkring en kanske också tycker så och ganska snabbt hamnar man (läs: jag) i en spiral där allt rätt snabbt blir tyngre och tyngre. Det är liksom lättare att carpa dagen och vara i stunden och se det vackra när sensommarvindarna håller om en. När kung Bore tagit över får man anstränga sig lite mer.
Nu är tid att anstränga sig och det brukar ju vara så värt det. Jag har kört den här decemberkalendern i tre år nu och varje år har det där med ansträngandet lossnat efter bara några dagar och sen syns de tydligt som brinnande stjärnor de där bra sakerna.
Jag kommer bjuda på bra boktips, lyfta sånt som förgyller min vardag och plocka ut russinen ur kakan (nej, det där sista var ingen passande metafor, det skulle vara att plocka russinen ur kakan, slänga bort dem och sen njuta kakan då, jag avskyr russin). Som vanligt. En ovanlighet är att jag inte vet hur många bra saker det blir, troligen mäktar jag inte med 31, vila är ju också en bra sak. Men många bra saker blir det, så mycket kan jag lova. Och som vanligt kommer min allra bästa sak vara att leta bra saker. Ni får gärna följa med mig i mitt sökande, ni får gärna tipsa om egna bra saker här eller på en egen blogg, på instagram, eller kanske ännu hellre bara i ditt eget huvud, jag lovar att det gör under med måendet bara att börja söka med blicken efter det som är bra.
Det här är en av de bra saker jag skriver om under december 2019. Alla bra saker (från alla år av bra saker) hittar du här.
Låter som ett klokt och bra sätt att hålla mörkret på armlängds avstånd. Kram!
Det behövs krafttag. Kram!