Henrik VIIIs sex hustrur av Antonia Fraser

Väntetiden mellan omläsningen av För in de döda och ankomsten av The mirror and the light fördrev jag med Antonia Frasers bok om Henriks drottningar. Egentligen finns det inte mycket att orda om den, den är roligt skriven, den lutar sig mot forskning såsom den såg ut när den skrevs (lite nytt har framkommit). Jag håller inte alltid med om Frasers analyser och ibland tycker jag att hon är lite anakronistisk (och där hamnar hon nog på grund av det där besvärliga i att kvinnors liv sällan skildrades särskilt ingående i historiska källor), men jag applåderar hennes önskan att skriva kvinnornas historia.

Det finns ingenting här som jag inte läst förut och ändå är det nytt. Det nya ligger förstås i hur dessa sex kvinnor står i förgrunden, inte deras tyranniske och möjligen sinnessjuke make. Jag tycker om hur de alla framstrålar som människor och huvudpersoner i sin egen rätt. Skulle jag önska något mer så vore det väl den lilla kosmetiska insatsen att sätta kvinnorna istället för snubben på omslaget…

Det här är en synnerligen trevlig väntetidsbok och jag rekommenderar den varmt till alla Mantelfrälsta, kanske i väntetiden tills tredje boken kommer på svenska eller som avtändning när den är läst. Och ju mer man läst och kan om ämnet desto roligare har man eftersom man kan bråka lite med författaren.

HENRIK VIII:S SEX HUSTRUR
Författare: Antonia Fraser
Förlag: Forum (1995)
Översättare: Margareta Eklöf
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.

Om det här med läsning (och liv) i pandemins tid

Hur går det för er där ute, hur mår ni?

Jag har det ok, men längre än så sträcker jag mig inte just nu. Jag försöker skapa och hitta lugn i en vardag som ser lite konstig ut och jag försöker hantera det där med att jag som är planeringsfanatiker inte har en aning om vad som händer från ena dagen till nästa. Det går, men inte utan en rätt betydande ansträngning.

Jag vet inte hur det är med er, men jag har haft lite svårt att koncentrera mig på läsning eller egentligen någonting de senaste veckorna. Först härom dagen slog det mig att det förstås har med stress att göra.

All information och desinformation som virvlar, allt tyckande. Alla känslor som ska kännas, som måste få kännas. All oro, till och med rädsla, paniken som gör sig påmind, men måste tryckas undan. Det är klart att det är utmattande. Och när jag insåg det så insåg jag också att de här koncentrationssvårigheterna (och ångesten, tröttheten, glömskan) är något jag känner igen från då när jag levde djupast inne i mitt utmattningssyndrom.

Det är förstås jobbigt att hantera, men det här är faktiskt ingen deppig text. Det är ju så förunderligt att när jag förstår saker så kan jag ta dem till mig och då blir det tunga mycket lättare att bära. Jag kan inget om virus (det begriper jag att lämna till dem som faktiskt kan), men att hantera min egen stress det är jag faktiskt expert på.

Mitt budskap här är egentligen mest en påminnelse om att det enda du måste är att vara snäll mot dig själv. Kräv ingenting av dig nu, det är nog att härda ut och balansera sig fram. Man behöver inte skriva sin roman eller läsa Dostojevskijs samlade verk.

För mig har en redig SIFO-undersökning gett mig något lagom att utföra och därmed varit till stor tröst de senaste kvällarna och så ser jag om Jane Austen filmatiseringar en masse. Jag promenerar mycket, har återvänt till det som en gång hjälpte mig vidare från utmattningen, Mumin, och så försöker jag begränsa nyhetsintaget. Det går inte så bra men jag försöker och det är gott nog så. Det var ju det där med att vara snäll mot sig själv också.

Vad gör du för att komma ur den här tiden med vettet i behåll? Och vilka är dina bästa sätt att vara snäll mot dig själv?

Beneath the sugar sky av Seanan McGuire

En flicka faller från himlen rakt ner i en damm och påstår när hon hämtat sig att hon är här för att hämta sin mamma, flickan som helt uppenbart dog innan hennes dotter hann födas. Konstigt? Mycket. Som det brukar vara i serien om de vilsekomna barnen.

Men visst, det här är kanske konstigare än det varit. Den här gången rör vi oss mot en nonsensvärld gjort enbart av socker och godis och det är ju onekligen en utmaning för den logiske bokläsaren. Jag tror att det är det som gör att jag inte riktigt tar till mig boken som jag tagit till mig seriens föregående delar. Det är inte så mycket fasansfull saga och död här och jag saknar det.

Beneath the sugar sky känns lite som en mellanbok, något som förbinder de tidigare delarna med sådant som ska komma. Jag får med mig viktiga ledtrådar härifrån, men jag känner inte att den här delen av berättelsen ger mig något som jag kommer vilja återvända till. Jag längtar efter att läsa nästa del och hoppas att den för mig tillbaka till det smutsiga och makabra vid sidan om.

BENEATH THE SUGAR SKY
Författare: Seanan McGuire
Förlag: Tor (2017)
Tredje delen i serien Wayward children, tidigare delar: Every heart a doorway, Down among the sticks and bones
Boken finns kanske att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.

Det sextonde året av Kim Liggett

Tjänarinnans berättelse möter Hungerspelen i skogen, typ. Det sextonde året är något helt eget, men det är också besläktat med sådant som kommit innan, sånt som är väldigt bra.

Huvudperson är Tierney som nu när hon fyllt sexton står inför sitt nådeår. Ett år som alla kvinnor tvingar genomleva i ödemarken, där deras liv står på spel och deras magi ska tvingas ur dem så att männen inte behöver vara så förtvivlat rädda. Det där året som kvinnorna inte får eller vill tala om efteråt.

Jag tänker inte berätta något om hur det går och vad som händer, jag tycker om tanken att varje läsare ska gå in i den här boken utan särskilt många förväntningar. Men vet att det är väldigt bra och att du absolut bör ge dig själv den här läsupplevelsen. Vet att det finns en förunderlig mängd kvinnlig styrka innanför de här pärmarna och att ingenting är enkelt, men allt är möjligt.

DET SEXTONDE ÅRET
Författare: Kim Liggett
Förlag: B Wahlström (2020)
Översättare: Carina Jansson , originaltitel: The grace year
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.

Fånga vardagen!

Det är inte mycket bevänt med vardagen just nu när allt står på ända och förändras i en blinkning. Min text på Kulturkollo idag handlar om hur jag försöker greppa vardagen och göra den till min trygghet i allt det som inte alls känns så tryggt. Texten hittar du här. Vill du ha rapporter från mina skogspromenader (som är min främsta källa till psykisk balans just nu) så rekommenderar jag ett besök på mitt instagram-konto (jag heter fiktiviteter också där).

Ta hand om dig och glöm inte att andas.

Världspoesidagen!

Idag är det världspoesidagen och det måste förstås firas medelst allmänt poesitipsande. Jag har läst ganska mycket poesi de senaste månaderna och jag har skrivit om det både här och på Kulturkollo. Alla mina texter om lyrik hittar du här. Jag hoppas att du hittar något som inspirerar till läsning, själv tror jag att jag ska sätta mig någonstans i solen och lyssna på en poetisk författaruppläsning. Kanske blir det Carol Ann Duffy, kanske Tomas Tranströmer, och så kompletterar jag nog med pappersläsning av Nils Ferlin och Edith Södergran. Vad läser du en dag som denna?

Med fingret vidrör du orden

Det är alltid svårt att säga något smart om lyrik, eftersom det handlar så pass mycket mer om känsla än om smarthet. Att skriva något om antologier är näst intill omöjlighet så jag håller detta kort.

Med fingret vidrör du orden är en samling av samtida grekiska poeters lyrik. 14 författare är representerade och bredden är stor. Här finns vardagsbetraktelser och drömvärldar, allt. Irini Margariti är favoriten, hen vill jag läsa mer av.

När jag tänker på grekisk litteratur tänker jag, som många med mig säkert gör, först på den klassiska litteraturen. Visst förhåller sig vissa av antologins poeter till den, men det här känns som något annat, som något välkänt och modernt, och samtidigt utmanande som poesi ska vara.

MED FINGRET VIDRÖR DU ORDEN, EN ANTOLOGI SAMTIDA GREKISK LYRIK
Förlag: Trolltrumma (2020)
Översättning av Michael Economou och Vasilis Papageorgiou
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.

En förtrollande hemlighet av Julia Quinn

Det finns inte så mycket att säga om just den här boken eller serien den ingår i förutom att det är väldigt avkopplande och trevligt lässällskap. Jag tycker rätt rejält mycket om familjen Bridgerton och längtar svårt efter när jag ska få se tv-serien om dem på Netflix.

Tredje boken i serien heter En förtrollande hemlighet (och ja, titlarna är omöjliga att hålla i minnet eller skilja åt, men det får jag väl leva med) och hemligheten tillhör Sophie och hålls borta från Benedict som är dramats huvudsakliga Bridgerton. De möts först på en mycket hemlighetsfull maskeradbal och sedan igen under mycket annorlunda omständigheter. Tycke uppstår förstås, men hemligheter och annat ligger som hinder i vägen. Ett tag.

Jag gillar det här för vad det är, ypperlig världsfrånvänd avkoppling av yttersta klass. Jag håller tummarna för att Julia Quinn aldrig ska få slut på syskon att gifta bort.

EN FÖRTROLLANDE HEMLIGHET
Författare: Julia Quinn
Förlag: Lovereads (2019)
Översättare: Anna Thuresson, originaltitel: An Offer from a Gentleman
Tredje delen i serien om familjen Bridgerton, tidigare delar: The duke and I (En annorlunda allians), En oväntad förälskelse
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.

Skrivsöndag: Ett manus som fått ligga till sig blir kanske läst till slut

Med skrivandet har det under en period inte varit så mycket bevänt. Det beror dels på att jag har haft ett romanmanus i skrivbordslådan som behövt vila och ligga till sig, dels på att jag inte mäktat med att skriva något annat. Sen årsskiftet har jag behövt min ork till annat, som januari, käkkirurgi, februari och ett känslomässigt storjobb som behövde utföras.

Jag trodde att det skulle lugna ner sig nu, att jag skulle kunna ägna mig åt skrivandet för att jag inte skulle ha så mycket annat. Men så kom då pandemin och nyhetsflödet blev energislukande på ett helt nytt sätt.

Jag tror att min lösning på problemet med att behålla mental stabilitet i allt det här kommer att vara att gå in i skrivandet igen, eller i alla fall i läsandet av det skrivna. Jag ska när jag kommer hem från jobbet koppla bort allt vad oro heter och gå in i min egen bubbla och där finns bara bra saker – min familj, vårfåglar, böcker och så mitt manus (vi får väl hoppas att det inte suger totalt utan att jag kan fortsätta att räkna det till de bra sakerna…) Jag hoppas att det ska funka, lite som en själslig och självvald kvällskarantän.

Syster av Gro Dahle

Jag tycker om Gro Dahle, för att hon skriver om så svåra saker för barn i sina bilderböcker. Där finns flickor som gömmer in sig i tapeten, vuxna som slår och vuxna som utsätter barn för övergrepp, som monster.

I den här diktsamlingen finns inga monster, här finns bara systrar, eller försök till systrar. Det pågår ett sorts utprovande av vad en syster kan vara, ett ensambarn smakar på ordet och företeelsen. Systern kan vara så mycket, en bundsförvant och en vän, en vind, kanske en hund. Någon att dela med, någon att ha utan att behöva åstadkomma annat än varat.

Jag tycker mycket om hur Syster utforskar tillsammansskap och åtskillnad, ensamhet och möjlighet. Och jag känner igen det där med den solitära människan, och med att söka något annat, ett större sammanhang. Hoppet om tröst. Där ser jag att det är samma Gro Dahle som jag redan umgåtts med i bilderboksform. Det känns fint.

SYSTER
Författare: Gro Dahle
Förlag: ItLit (2019)
Översättare: Stewe Claesson
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.