Med skrivandet har det under en period inte varit så mycket bevänt. Det beror dels på att jag har haft ett romanmanus i skrivbordslådan som behövt vila och ligga till sig, dels på att jag inte mäktat med att skriva något annat. Sen årsskiftet har jag behövt min ork till annat, som januari, käkkirurgi, februari och ett känslomässigt storjobb som behövde utföras.
Jag trodde att det skulle lugna ner sig nu, att jag skulle kunna ägna mig åt skrivandet för att jag inte skulle ha så mycket annat. Men så kom då pandemin och nyhetsflödet blev energislukande på ett helt nytt sätt.
Jag tror att min lösning på problemet med att behålla mental stabilitet i allt det här kommer att vara att gå in i skrivandet igen, eller i alla fall i läsandet av det skrivna. Jag ska när jag kommer hem från jobbet koppla bort allt vad oro heter och gå in i min egen bubbla och där finns bara bra saker – min familj, vårfåglar, böcker och så mitt manus (vi får väl hoppas att det inte suger totalt utan att jag kan fortsätta att räkna det till de bra sakerna…) Jag hoppas att det ska funka, lite som en själslig och självvald kvällskarantän.