Marie Auberts Vuxna människor är en sån där klump i magen-läsning. Det är liksom synd om alla och man kan känna igen sig, här finns bitar av en själv som man inte är stolt över och som gör ont. Och ändå, eller just därför går det inte att tycka om eller sympatisera med någon av dem (utom lillflickan förstås), de är så själviska och ouppmärksamma, de lever så mycket i sin egen bubbla. Alla kämpar de med det här att vara vuxna (hur gör man?), de misslyckas ofta kapitalt och ändå så är det paradoxalt nog så att flera av dem tvingats bli vuxna allt för tidigt.
På ytan och kanske huvudsakligen handlar smärtan som genomsyrar berättelsen och människorna i den om barnlöshet, Ida som längtar, Marthe som längtat. Men ju längre in i den här kortromanen man kommer inser man att det är annat som felas också. Här finns familjerelationer som trasats sönder. Här finns outtalad smärta och besvikelse i oändlighet.
VUXNA MÄNNISKOR
Författare: Marie Aubert
Förlag: Wahlström & Widstrand (2020)
Översättare: Cilla Naumann
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.
Andra som skrivit om boken: Och dagarna går…