Jag har kämpat ett bra tag med en oförmåga att koncentrera mig som gjort att jag haft svårt att läsa. Men i helgen har det lossnat lite och jag har läst ut tre hela böcker – en fin och stressande om skrivande och utmattning (Dagar med galopperande hjärtklappning), en halv-ok om tonårsförälskelse (Sånger från hjärtat) och en smärtsam och underbar om sorg och saknad (Välj mig). Jag undrar om jag inte är mest glad för den där halvdana, eftersom den bevisade att det inte är så jäkla avgörande vad man lägger tiden på, tiden är inte på väg att ta slut, det är inte de yttersta dagarna. Det är bra nog att lägga en dag på att läsa något som inte ens är särskilt bra. Vissa dagar är det precis vad man behöver.
