Sarah Crossan skriver verkligen på ett sätt som är ren propaganda för den genre hon verkar i och som jag älskar så oerhört mycket, prosalyriken. Hon kan på sina korta rader låta precis rätt mängd ord och precis rätt utvalda ord säga mer än alla långa, invecklade rader i världen.
I höst kommer (äntligen!) en ny bok av Sarah Crossan på svenska och då är det romanen Bikupan som översätts (och ges ut av Sekwa). Jag ser mycket fram emot detta förstås, inte minst då allt jag hittills läst av henne betecknas som ungdomsböcker. Nu beror ju det främst på att de handlar om ungdomar och skrivs ur ungdomars perspektiv. Temana har alltid varit vuxna. Crossan väjer inte för något. Vi är en handlar om siamesiska tvillingar som skils åt och i Moonrise förlorar en flicka sin bror i elektriska stolen. Det blir inte värre eller vuxnare än så. Snarare tycker jag nog att det är just det Sarah Crossan skriver om och om igen, att vuxenhet inte har någon ålder, också barn tvingas bära dess tyngd. Allison i Toffee är en sådan ung människa som bär hela världen på sina axlar. Hon har flytt från sin våldsamma pappa och hamnar hos en dement kvinna som tror att hon är någon annan, de båda finner någon sorts trygghet i varandra.
Allison är en sådan där människa som man vet kommer klara sig, en sån som tvingas bära allt för mycket för den sakens skull. Alla förväntar sig att hon ska orka, att hon ska bära det ingen mäktar med att se. Jag är så stolt över henne att hon slitit sig loss och att hon inte ger upp om sig själv. Där tycker jag att Sarah Crossan gör något viktigt, hon låter aldrig sina huvudkaraktärer, tonårstjejerna, tappa tron och tilliten till sig själva. Jag älskar det.
TOFFEE
Författare: Sarah Crossan
Förlag: Bloomsbury (2019)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.