Cromwell-tisdag: Resan till Stratford upon Avon

Ett av mina finaste minnen av bokbloggsgemenskap är när Royal Shakespeare Company (RSC) släppte sitt spelprogram för hösten och vintern 2013/2014 och massor av bloggkompisar började skicka meddelanden om att jag måste kolla upp det för de skulle sätta upp Wolf hall. Man kan säga att min kärlek (den som jag gastat om rätt högljutt sen jag läste Wolf hall första gången) inte passerat obemärkt. Den dagen förstod jag att jag var läst och att det fanns människor där ute som kände mig genom det jag skrev här på bloggen. Det var faktiskt väldigt stort.

Jag agerade förstås som tipsarna förväntat, jag beställde biljett till föreställningen bums och tvingade min man att resa med mig till Stratford upon Avon för att se pjäsen. Såhär skrev jag precis efter att jag kommit hem (det inlägget hittar du här):

Jag har ägnat fyra dagar den senaste veckan åt att njuta av London och bokhandlar och kultur och jag tänker berätta om det under de närmaste dagarna, idag håller vi oss i Stratford Upon Avon. Detta Stratford ligger två timmars tågresa från London, är Shakespears födelseort och en ganska litet samhälle där det mesta kretsar kring skalden. Vårt hotell hette exempelvis the Shakespeare, som ungefär hälften av alla andra…

Det finns mycket av äldre bebyggelse kvar, många små söta butiker och minst en trevlig pub att fördriva tiden på (jag hann bara testa en) Stratford var trots regn och blåst den allra största upplevelsen, att få komma ut i landet lite och se de där hedarna och landskapet genom tågfönstret. Fantastiskt!

Den allra största upplevelsen var ändå Swan theatre, ett av RSCs teatrar nere vid Avon. Vi såg uppsättningen av min absoluta favoritbok Wolf Hall och den var verkligen oförglömlig. Teatern, byggd som en teater på Shakespeares tid med nivåskillnader och balkonger där en får luta sig framåt eller stå och uppleva, förhöjde verkligen upplevelsen. Det var värt pengarna och ansträngningen bara det. Det enda negativa var att vi satt högt upp och jag är fobiskt rädd för höga höjder, men pjäsen var tack och lov så bra att jag glömde det under de tre timmar det pågick.

Bilden föreställer Swan Theatre och är lånad härifrån.

4 svar på ”Cromwell-tisdag: Resan till Stratford upon Avon”

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.