I Louise Pennys tionde bok om Armand Gamache hittar jag hela serien kondenserad i en bok. Det är lugnt, stillsamt (bitvis sövande), det är smärtsamt och mörkt, på djupet, i mig. Oerhört stor del av boken ägnas åt att en eller flera av huvudpersonerna studerar konst, analyserar konst, talar om konstens väsen, om inspiration och skapande. Det låter tråkigt och är det ibland, men på ett bra sätt. Det är svårt att förklara. Det är allt som är bra med den här serien, att det handlar om de här människorna och att man ibland bara umgås med dem, lever med i deras liv.
I The long way home (Den långa vägen hem
hem när den kommer i svensk översättning i dagarna) har Armand Gamache lämnat polisen och har slagit sig ner med sin hustru i Three Pines. Han slåss mot gamla demoner och skador, men mår på det hela taget ganska bra. Tills Clara ber om hjälp att hitta sin man Peter som varit borta ett tag, nu lite för länge.
Det här är en annorlunda bok för att vara deckare, men inte för att vara en bok i den här serien, är du inbiten läsare av den blir du inte besviken även om det på många sätt är en sorts mellanbok.
THE LONG WAY HOME
Författare: Louise Penny
Förlag: Gale (2014)
Detta är den nionde boken i serien, tidigare delar: Mörkt motiv, Nådastöt, Den grymmaste månaden, Ett förbud mot mord, Ett ohyggligt avslöjande, Begrav dina döda, Ljusets lek, Det vackra mysteriet, How the light gets in
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.
1 svar på ”The long way home av Louise Penny”