Det är inte alltid lätt att förhålla sig till allt man försöker knöka in under en sommar. Det är sommarläsningshögar och familjemys och träning och hobby och njuta av värmen och… Eller det kan vara så. I år hade jag bestämt mig för att satsa på en sak (förutom familjemyset då, men det kom av sig själv eftersom vi inte får umgås med andra och inte ville resa åt något håll), att läsa Hilary Mantels The mirror and the light. Det var liksom det jag skulle göra och resten var bara fritt och bonus.
Med skrivandet har det gått bra. Eller det har väl inte hänt så supermycket. Jag hade inga krav. Förra sommaren ville jag skriva varje dag, men så har jag verkligen inte haft det i år. Under tiden fram till semestern ägnade jag mig åt den skrivna texten i en genomläsning, sen har jag redigerat, kanske var tredje dag ungefär. Jag har tagit mig igenom manuset i sin helhet en gång och har brutit ut en av delarna som jag nu ska skriva till och om lite i, sen väntar en ny helgenomskrivning. Det jag framförallt fått med mig från sommaren är en mer avslappnad attityd till skrivandet och det skrivna, troligen delvis på grund av Anne Lamotts Bird by bird, troligen också för att jag uppnått någon sorts sunt förnuft. Sommaren har varit fin, men den har också varit kämpig i det att jag varit så slutkörd och insett att jag måste förändra min livssituation och ta tag i saker. Skrivandet tar jag tag i genom att inta den här avslappnade attityden – jag har all tid i världen och lusten är det enda viktiga.
Jag har också fått en idé till ett nytt romanprojekt och det är bra av två anledningar. För det första har jag varit lite orolig att jag bara hade en idé och sen skulle det aldrig dyka upp någon mer. För det andra är det lite fint att tänka på den där romanen som ligger framför mig, göra lite research, anteckna tankar, det ökar på lusten inför hela processen vilket också roman ett drar nytta av. Och så är det inte helt fel att ha en kreativ råmanusskrivning igång när man går in i den 3000e redigeringsrundan…