Hon är så rasande skicklig Agatha Christie, skriver med sån schvung och är inte rädd för att få det att gå undan. På ett sätt struntar jag i vem som gjort det, jag njuter bara av att försöka hänga med i turerna.
I Liket i biblioteket är det miss Marple med allehanda poliser och privatdetektiver som löser gåtan. Jag tror inte att en skrivcoach i världen skulle rekommendera någon att skriva en deckargåta med så många personer som uppenbarligen inte är misstänkta, och ändå funkar det så väldigt bra! Man blir helt bortkollrad, på ett bra sätt.
Själva gåtan där en strypt ung flicka hittas i överste Bantrys bibliotek och ingen vet vem hon är eller hur hon hamnat i biblioteket är sorglig från början till slut. I det där utlämnade och ensamma som ligger över hela den delen av historien låter Agatha Christie ana att hon vill, kan och gör långt mer än att skriva ordinära mysdeckare.
LIKET I BIBLIOTEKET
Författare: Agatha Christie
Förlag: Albert Bonniers förlag (2000)
Översättare: Einar Thermæenius
Ja, jag minns Miss Marples heliga vrede över hur någon gjort detta mot en ung flicka, som förvisso inte var särskilt speciell på något sätt, ganska banal och möjligen till och med en smula enfaldig – men som alldeles oavsett sin enfald och banalitet förtjänade att få leva.
Jamen precis – hon beskrivs verkligen som alldaglig, lite korkad och penninghungrig, men hon förtjänar trots allt att leva