Jag har haft anledning att tänka över den här boken en del på slutet eftersom min man har läst den (och haft lite frågor). Jag minns inte mycket annat än att den är helt obegriplig de hundra första sidorna och att saker och ting sedan faller på plats så våldsamt bra att jag blev tvungen att läsa om direkt efter att ha läst första gången. Jag har i alla fall kommit fram till i höst att jag inte ska läsa om den här, troligen någonsin, det är ju inte säkert att älsket håller i sig och jag klarar inte av att mista Jellicoe road.
Jellicoe road
Egentligen har jag inga ord som räcker för den här boken som det aldrig var meningen att jag skulle läsa*. Mycket begriper jag inte först, en del hänger jag inte med på sen heller men det gör aldrig någonting. Jag älskar den där stämningen, det vilsamma och lite mystiska. Jag älskar att jag vill läsa om den redan nu och njuter lite i tanken att någon äntligen skrivit en bok för mig som älskar omläsningar.
Det ska erkännas att den där förvirringen som är total till en början (i alla fall ca 50 sidor in i boken) inte är okomplicerad, hade jag inte blivit varnad på flera bokbloggar så hade jag nog tyckt att det var jobbigt och risken finns att jag till och med kunde ha lagt undan boken där. Så tack för det, tusen, tusen tack!
Melinda Marchettas Jellicoe Road skulle kunna vara den sorgligaste roman jag läst och ändå är det en glad sorgsenhet den lämnar kvar. Jag grät förvisso flera gånger under läsningen, över Taylor och Griggs och Eremiten och… de flesta faktiskt men det var aldrig den där hopplösa gråten trots allt. Inte ens det som tog över mig efter att jag läst ut boken i lördags var sorgtungt eller fult, bara djupt omvälvande och fint.
Två veckors lästid har jag lagt på Jellicoe Road och jag är lycklig över varje sekund, lycklig över att ha fått uppleva känslan av att vilja sluka boken samtidigt som man vill ta det långsamt eftersom det är så fantastiskt och man aldrig kommer få läsa en liknande bok igen. Det finns säkert fel och brister i den här boken men jag vill inte se dem faktiskt. Vid en omläsning kanske de dyker upp. Kanske irriterar jag mig då mer på de vuxna som inte tar ansvar och är vuxna riktigt fullt ut men idag känner jag bara en stor omslutande ömhet för dem, det är faktiskt inte så jäkla lätt att vara vuxen och jag känner mig riktigt glad över att äntligen ha hittat en ungdomsbok som förmedlar och omfamnar det.
Boken har tilldelats 5+ i mitt 5-gradiga betygsystem, det är oklart när det hände senast…
*Posten försnillade recensionsexemplaret och biblioteksboken dröjde såpass länge att jag såg mig nödgad att köpa ett eget exemplar som anlände långt om länge.
Inlägget publicerades första gången 16 juni 2018 här på bloggen.
Alla bra böcker från december 2020 hittar du här.
1 svar på ”Bara bra böcker! Jellicoe road”