Dagens bok är fortfarande den allra bästa ljudbok jag någonsin lyssnat på. Den enda som kommer nära är Kapten Nemos bibliotek, också den inläst av författaren, en äldre norrländsk man – jag tror inte att det är en slump.
Ormens väg på hälleberget
När man hör sig själv skrika “gubbjävel” till ingen mitt under promenaden i skogen (tack vårherre för att ingen granne dök upp i närheten och kände sig förorättad!) då vet man att boken man lyssnar på är riktigt, riktigt bra.
Och Ormens väg på hälleberget är mer än bra. Den är en av de största läsupplevelserna, en av de mest omkullkastande och ilskeframkallande böcker jag läst. Och jag har läst en del… Till det är det verkligen ingen picknick i parken så att säga. Mörkret är så oändligt att inte minsta solstrimma lyckas söka sig igenom. Och det är bra det, för så var det. Jag känner igen så mycket från allt det jag tog del av när jag skrev och forskade om kvinnors maktlöshet på den här tiden. Här är det allas (de fattigas, de lite mindre fattigas, de skuldsatta) maktlöshet och Torgny Lindgren visar så förfärligt hemskt hur patriarkatet fångar alla som kommer i dess väg.
Och så har jag lärt mig att det är för såna här böcker som talboken uppfanns. Att höra Torgny Lindgren läsa sin norrländska sorgesång är som balsam för själen samtidigt som det är det som sliter upp såren. Det är så remarkabelt fantastiskt att jag inte finner fler ord.
Inlägget publicerades första gången 23 maj 2016 här på bloggen.
Alla bra böcker från december 2020 hittar du här.