Såhär i början av ett nytt oprövat år kan det hända att man är lite däst efter ett massivt tv-serieintag under helgerna. Kanske är det också så att man planerar att undvika januari genom att krypa än djupare in i tv-fåtöljen. Jag tänker hur som helst ägna mig åt ett tv-serietema i veckan som kommer. Det blir lite uppsamling av sånt jag sett de senaste månaderna och så blir det några repriser från Kulturkollo.
Det här med tv-serier är intressant, inte minst hur tittningen på dem skiftar med tid och livssituation. Såhär skrev jag (något naivt jag vet, men inte kunde jag veta hur 2020-talet skulle inledas!) om detta under 2019 års sista skälvande veckor:
2010-talet har varit en jäkla resa, för mig personligen och för samhället. Helt galet har det varit med Trump och utmattning och disputation och rasism och mörker och glädjeämnen och allt som snurrat förbi. När jag tänkte att jag skulle skriva om tv-serier här och nu så tänkte jag nog att det skulle bli någon sorts exposé över vad som producerats under årtiondet, men så sammanställde jag listan över vad jag sett och insåg att bilden skulle bli en annan.
Jag och tv-serierna har gått från mörker till ljus på rakt motsatt sätt från hur jag upplever att omvärlden har gjort. Från början av perioden utforskade jag mörkret i tv-serieformat. Jag såg (om) Buffy, Jessica Jones, True detective, Supernatural och The Jinx. Sen blev det också några riktigt fina litterära serier, Wolf hall och Alias Grace. Jag fick världspolitiken förklarad för mig av John Oliver (och Steven Colbert och Trevor Noah i klippform på Youtube). Sen blev det liksom stopp. Jag gick in i någon sorts eländesvägg efter ett avsnitt i säsong 2 av Jessica Jones. Jag orkade inte ens ta mig an Black mirror…
De senare åren har jag bara orkat se komediserier med halvtimmeslånga avsnitt. Parks and recreation, 30 rock och just nu Big bang theory är min vilostund från världen och verkligheten. Och behöver jag vila totalt så får jag ta till det riktigt tunga artilleriet i form av Masterchef Australia (men jag har upptäckt att jag drar mig för det nuförtiden eftersom bakgrundsmusiken stressar mig, misären!).
Jag hoppas förstås att världen ska skärpa till sig snart och då naturligtvis inte främst för att jag ska orka se tv-serier igen, men det vore onekligen en trevlig bieffekt.
Delar av detta inlägg publicerades första gången på Kulturkollo i december 2019.