Vänligheten av John Ajvide Lindkvist

Jag var lite orolig inför att läsa Vänligheten eftersom jag inte alls gillade Himmelstrand och Platserna. Tack och lov för att Vänligheten vaggade in mig i sin värld ganska snabbt och all oro släppte. Till och med slutet är alldeles lagom långt och begripligt.

Vänligheten handlar om en grupp människor – Johan, Anna, Marko, Maria, Siw, Alva och Max – som kämpar med sånt de flesta av oss kämpar med. Några har lite övernaturliga gåvor att battla också. Sen rinner den rena ondskan ner i Norrtälje-ån och gör livet näst intill outhärdligt.

Vänligheten är John Ajvide Lindqvists minst kladdiga och skräckiga bok hittills (av dem jag läst, jag kom mig aldrig för med X: Den sista platsen). Ondskan vilar i rädslan som visar sig i rasism, våld och intolerans. Centrum för berättelsen är dock vänskapen och det goda inuti oss alla, i mänskligheten. Det betyder förstås inte att det här inte är en otäck bok, den är djupt obehaglig på ett smygande och existentiellt plan, men i mitten finns ett lugn. Jag tycker så mycket om det.

En sak jag inte gillar är allt prat om utseende här och pulverdieter som inte fyller någon verklig funktion. Över huvud taget hade jag gärna sett en annan beskrivning (och framförallt syn på) Anna och Siw och deras övervikt.

Jag tror som John Ajvide Lindqvist att det är rädslan som slår ut vänligheten och när den lämnar oss har vi ingenting kvar. Jag älskar hur den här boken hjälper mig att få syn på allt vi gör för varandra i vardagen oombett och utan tvång. Att vänligheten finns ger mig hopp om framtiden och livet och det kan jag banne mig behöva i tider som dessa.

VÄNLIGHETEN
Författare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront (2020)

6 tankar på “Vänligheten av John Ajvide Lindkvist”

  1. Skönt att läsa att det inte är så mycket skräck som kanske i hans Låt den rätte komma in, utan mer existentiell skräck. Jag fick hem den i går och måste börja läsa i helgen. Jag bor ju i Norrtälje kommun, så kanske borde jag ta en tur in till staden om det nämns några platser som jag kan kolla upp.

    Svara
    • Å men det tycker jag verkligen att du ska göra. Jag har aldrig varit där, men kan tänka mig att det ger en extra dimension om miljöerna är bekanta (som för mig med Ninni Schulmans Hagforsdeckare som utspelar sig där jag växte upp).

      Svara
  2. Jag väntar på att få hem den här. Skönt att höra att den är bättre än de tre andra (Himmelsstrand och de två Platserna) för jag gillade inte heller någon av dem.

    Svara
  3. Jag har pausat i Vänligheten, mår så otroligt dåligt av de ständiga beskrivningarna av Annas och Siws kroppar. JAL har länge varit min favoritförfattare men sedan bemötte han kritiken om fatshamingen med ”jag skriver sagor”, det gjorde mig väldigt ledsen. Så tråkigt när man längtar länge efter en bok.

    Svara
    • Det är väldigt tråkigt! Jag reagerade också starkt på beskrivningen av kroppar och framförallt det helt onödiga i det, om det vore på väg någonstans eller viktigt för berättelsen på något sätt så hade jag kunna leva med det (om än med en klump i halsen). Och är det så författaren bemött kritiken så är det väldigt tråkigt också det.

      Svara

Lämna ett svar till Helena Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.