Hag är en bok som handlar om själva grundväven, hur världen är uppbyggd. Men mest av allt är den en berättelse om tid och tidens cirkularitet, samtidigt som den är en egen cirkelrörelse i sig själv. Såhär. Vi börjar med barnet, Alice som upplever något varken hon eller jag förstår, sen rör vi oss mot en förståelse i slutet då allt börjar om. Bitvis är det förvirrande, bitvis sövande, men det är också hela vägen och inte alls bitvis fascinerande. Jag har aldrig läst en bok som Hag tidigare.
Haggorna är alla i den linje av magiskt mäktiga kvinnor födda av och efter den mystiska, mytiska, uråldriga häxan Cailleach. Hon är en person och en berättelse, hon är alla och en. Hennes medvetande är deras och ändå är de alla unika individer. Vi får möta många av dem, från de första döttrarna till de sista, till Alice. Hag är en feministisk berättelse om ett kollektiv och en inneboende styrka som egentligen har ganska lite med magi att göra. Det är vackert, men det är också grymt och framförallt är det marinerat i allt det som jag tänker som skotskt – vindpinat, uråldrigt och genomgående riktigt dåligt väder. Härdat.
Jag förstår att den här boktexter inte gett dig det minsta av klarhet i vad Hag är för en bok, men det är så det måste vara. Hag ska upplevas. Det finns inget annat sätt.
HAG
Författare: Kathleen Kaufman
Förlag: Turner publishing (2018)
Tack för tips, jag gör som jag brukar och beställer hem dina tipsböcker 😉
Roligt att höra, jag hoppas och tror att du kommer tycka om boken. Den är säregen och svår att beskriva, men fint att du litar på mitt boktipsande ❤️