Jag vet inte ens när jag skrev om mitt eget skrivande här senast, i november? Det har nog rört sig lite även om tillvaron ibland ter sig så pass sirapsseg att det känns som ingenting egentligen händer eller blir gjort.
En sorts sammanfattning av vad jag gjort:
- I början av september påbörjade jag ett nytt manus, baserat på en idé som slog ner i mig på semesterns första dag i somras. Jag lyckades efter ett tag få till en fungerande rutin av att umgås (och helst skriva) med texten varje dag (tio minuter på lunchen där, en timme på lördag där) och den 29 januari hade jag helt plötsligt ett färdigt råmanus till en kortroman. Voilà!
- Några veckor in i det där manusskrivande skickade jag in en rejält omarbetad variant av roman 1 till förlag. Jag fick svar ganska snabbt om att de läst och gillat mina omarbetningar, de tyckte om min berättelse, men inte nog mycket för att vilja publicera den. De uppmuntrade mig samtidigt att skicka in något nytt. Det gav viss skjuts i skrivandet kan jag säga.
- Roman 1 vilar nu, kanske för evigt, kanske bara i väntan på att dess skapare ska ta sig för en omskrivning eller en inskick till annat förlag. Vi får se.
- Roman 2 är alltså ett råmanus som jag nu så smått börjat läsa igenom. Bra är det inte, men på vissa ställen glittrar det faktiskt. Jag anstränger mig för att tänka att råmanus ska vara sådana, man måste ju ge sig själv vissa utmaningar i bearbetningsfasen också…
- Jag kan konstatera att den av utmattningen mycket nedsatta minnesförmågan både hjälper och stjälper i skrivandet. På pluskontot ligger att jag har fler genomläsningar i mig innan jag tröttnar på min skapelse, manuset är nytt för mig rätt många gånger. På minussidan hamnar naturligtvis att det kan vara bra att minnas vad man skrev om en viss person eller händelse för tjugo sidor och en vecka sen…
- Jag funderar som bäst på vad jag ska skriva till vardags. Nu när romanens råmanus är färdigskrivet saknar jag att ha något att pilla med den där lunchkvarten. Redigering är inte riktigt samma sak. Kanske ska jag göra verklighet av den där längtan jag bär om att skriva poesi igen…
Hur går det med ditt skrivande – spritter du av skrivlust eller har du kanske gått i vinterdvala? Jag kan känna igen mig i båda känslorna, det är verkligen från dag till dag med energin och skrivandet.