I de böcker i den här serien som är bäst så finns det en speciell nerv, en sorts intensitet. I En oförglömlig kyss hittar jag till min glädje just det, till en början.
Hyacinth Bridgerton är sista dotter ut, yngsta barnet i den stora syskonskaran och näst sist att hitta den odödliga kärleken. Jag gillar Hyacinth. Hon är lika slagkraftig som Eloise i sina bästa stunder, jag gillar kvinnor som kan svara för sig. Jag gillar också att Lady Danbury får finnas med här, de tidigare böckerna har lidit en sorglig brist på henne, hennes dotterson Gareth är också helt ok…
Det som bådar gott i början av berättelsen är Hyacinth och Gareths samtal, små ordkrig, som pingpong-matcher. Det är uppfriskande och rätt bedårande. Sen kommer diamanthistorien in och bakgrundshistorien med den onde fadern och så är hon plötsligt kär i honom och hoppsan han är visst kär i henne också. Det liksom totaldör på mitten. Jag saknar en drivkraft eller en berättelse kanske. Något fattas helt klart.
EN OFÖRGLÖMLIG KYSS
Författare: Julia Quinn
Förlag: Lovereads by Forum (2020)
Översättare: Anna Thuresson, originaltitel: It’s in his kiss
Sjunde delen i serien om familjen Bridgerton, Tidigare delar: The duke and I (En annorlunda allians), En oväntad förälskelse, En förtrollande hemlighet, En oundviklig längtan, Ett minnesvärt frieri och En oemotståndlig frestelse