Jag vet inte om det är bra eller dåligt det här att jag nuförtiden inte kan läsa tonårsskildringar enbart ur tonårsperspektiv utan nu, eftersom mina barn båda är tonåringar, också känner föräldraperspektivet så starkt. Det ger naturligtvis ett extra djup till upplevelsen, men ibland är just det mer än jag klarar av.
Min inre tonåring känner igen sig i mycket av Nikkis upplevelser av högstadium och gymnasium – att känna sig off och fel och konstig, så känner nog alla. Min inre tonårsförälder avskyr verkligen Nikkis mamma och hur hon inte ser vad hon håller på med, jag hoppas verkligen innerligt att jag inte är sån, även om jag också vet och hyser all respekt för att det är sjukt svårt att föräldra. Det är omöjligt helt enkelt, och kanske särskilt om man bär en trasig tonåring inom sig, det kanske Nikkis mamma också gör…
Nikki är en stark berättelse om utveckling och att komma fram till den punkt där man står upp för sig själv och är sig själv, lever sitt eget liv. Blir vuxen helt enkelt. Jag tycker så mycket om Nikki, hur hon tar tag i saker och hur hon accepterar stöd där hon kan få det. Det är alltid farligt att benämna en bok som “viktig”, det blir som sallad eller medicin, något man ska läsa för att lära sig. Men Nikki är en bok som jag hoppas att många hittar till, unga och deras föräldrar och alla andra. För att man lär sig absolut, men främst för att det finns så få berättelser om frigörelse som slutar i lycka och styrka på det här sättet. Läs den!
NIKKI
Författare: Malin Skogberg Nord
Förlag: Syster förlag (2020)
Andra som skrivit om boken: Regnbågshyllan