Om snö och guld av Inger Edelfeldt

Jag har slutat läsa Inger Edelfeldts Om snö och guld mitt i och sånt brukar inte resultera i en boktext här, men det här är väldigt speciella omständigheter.

Om snö och guld är fantastisk, den är underbar i sin formuleringskraft och sitt iakttagande öga och det är också där man kan hitta brytningen mellan oss. Bitvis är det som att läsa en romanvariant av mig själv. Det är inte så förstås, mycket skiljer, jättemycket, men det finns en röst som talar rakt in i mig, för djupt in i mig. Jag har verkligen kämpat eftersom jag älskar så mycket med boken, men tillslut, efter att ha gått sönder kanske tio gånger på rad, så bestämde jag mig för att avbryta och återkomma när jag inte är fullt lika skör. Jag kommer att läsa Om snö och guld i sin helhet en dag och jag vet att jag kommer älska den.

Jag ville ändå skriva den här texten för att jag gärna uppmuntrar er som ännu inte plockat upp Om snö och guld att göra det. Ni som dras med andra trauman och andra personligheter kan med all säkerhet läsa den här utan problem och ni kommer få er en alldeles fantastisk berättelse om komplicerade familjerelationer, psykisk ohälsa, frigörelse, livskriser och konst som flykt och befrielse. Ni kommer också få en folkhögskoleskildring (jag har tyvärr inte kommit dit än) som jag hoppas också speglar min egen folkhögskoleupplevelse – utan folkhögskola inget liv, inget bra liv i alla fall tror jag. Jag ska försjunka lite i mina egna minnen nu och så tar jag tag i Om snö och guld om något år eller två. Du kan läsa den bums tycker jag.

OM SNÖ OCH GULD
Författare: Inger Edelfeldt
Förlag: Norstedts (2021)

2 tankar på “Om snö och guld av Inger Edelfeldt”

  1. Jag gillade den mycke, mycke. Väldigt bra om högkänslig flicka, osäker och introvert. Mamman som kväver i sina omsorger och nålstick.

    Svara

Lämna ett svar till Carina Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.