Konferensen av Mats Strandberg

Fasansfullt splatteräckel på konferensanläggning, kan det vara något? Jomen verkligen!

Att jobba inom kommunal verksamhet är inte en förutsättning för att kunna ta till sig den här boken, verkligen inte, men kanske ger det en extra krydda? Jag som gör det kan vagt känna igen vissa drag, men allt är så förvridet att det känns tryggt avlägset ändå. Och det jag kan känna igen är nog också relevant på andra arbetsplatser.

Mats Strandberg är fenomenal på att skapa karaktärer man bryr sig om även när man ogillar dem som sjutton. Han hittar alltid de mänskliga kornen i de där typerna man irriterar ihjäl sig på i verkliga livet och så är han bra på relationer. Här möter vi en grupp på nio personer som verkligen inte tycker om varandra, men som ändå hör ihop och är viktiga för varandra.

Det finns mycket som är bra i Konferensen, allt egentligen, men jag känner att jag som utmattningsveteran måste få lyfta hur oerhört väl Mats Strandberg skriver den karaktär som lider av utmattningsdepression. Hen känns i mig.

Jag tycker egentligen inte om att bli rädd, jag ser inte skräckfilm och väljer mina skräckböcker med omsorg. En riktigt bra skräckbok handlar inte om döden och äcklet i sig, den handlar om existensen. Och det gör den här boken. Det finns en scen i en jacuzzi som jag tycker är den värsta eftersom dödsskräcken kommer så nära. Jag känner verkligen livet i mig och hur det sipprar ur personen som kämpar, det är mästerligt och alldeles förfärligt.

KONFERENSEN
Författare: Mats Strandberg
Förlag: Norstedts (2021)

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.