Jo, jag håller med att gränsen för hur många ”Den lilla….” man kan stå ut med (eller hålla reda på) är passerad för länge sen. Men det brukar vara bokhandlar och caféer så en blomsterhandel kändes lite kul ändå. Och jag gillar blomsterhandlar sen jag praoade i en i tidernas begynnelse, jag kan höra krispet av tulpanblad bara jag tänker på det.
Med allt detta sagt så måste jag konstatera att Den lilla blomsterhandeln vid havet är något av en besvikelse. Det är väl inte direkt dåligt, men karaktärsbygget är inte så himla värst, folk har inget riktigt djup och berättelsen känns lite ansträngd. Jag trivs rätt bra i byn i Cornwall och jag fördriver gärna en stund tillsammans med Basil, Poppy och de andra, men jag längtar inte tillbaka nu när jag läst ut boken.
Jag hade förväntat mig lite mer och det beror nog på att jag läst så mycket feelgood på slutet som varit fantastiskt bra (Sambo på försök, En allvarsam lek, Last night exempelvis). Mina förväntningar är alldeles för högt ställda helt enkelt.
För att undvika missförstånd och få allt för stor slagsida på gnället så ska jag kommunicera utifrån min smakskala – Den lilla blomsterhandeln vid havet är Lucy Dillon-bra, men långtifrån Mhairi McFarlane-bra. En god trea absolut, men jag hoppas alltid på mer.
DEN LILLA BLOMSTERHANDELN VID HAVET
Författare: Ali McNamara
Förlag: Lavender Lit (2021)
Översättare: Sofia Ejheden
Första delen i en serie, del två kommer ut i höst.