En vacker dag av Tomas Bannerhed

I början av sommaren skapade (och återskapade) jag några morgonrutiner – meditationen och långsamläsningen. De är naturligtvis ett och detsamma, med samma syfte, nämligen att lugna ner. Min första långsamläsningsbok för den här gången blev En vacker dag av Tomas Bannerhed och jag kan inte tänka mig en bättre inledning. Varje morgon har jag klivit upp, gjort min frukost och satt mig ute med den och En vacker dag, med fåglarna som enda sällskap.

En vacker dag för oss från soluppgång till solnedgång vid Tomas Bannerhed sida. Han är på Lovön där han hittat lugnet och naturen så många gånger tidigare och den här gången guidar han mig. Jag kan tyvärr sorgligt lite om fåglar och växtlighet, inga namn, inga ljud att känna igen. Det är egentligen chockerande för en människa som älskar naturen och att vistas i den så mycket som jag. Jag skyller på att jag aldrig riktigt lärt mig och det jag tagit till mig är borta nu efter utmattningens härjningar med mitt minne. Det är inte det mest sorgliga som tagits ifrån mig på grund av den så jag väljer att ta det med jämnmod. I naturen får man vara hemma även när man inte vet vad fågeln som sjunger för en heter, man kan känna den ändå. Det känner jag också väldigt tydligt under läsningen, Tomas Bannerhed kan nog för oss båda och han är ok med att guida mig. Det enda som krävs är förståelse för hängivenhet och i alla fall en vilja till kärlek till allt det som finns där ute.

En vacker dag är en av de mest vilsamma böcker jag läst, en av de lugnaste, vackraste, sakral nästan. Jag har älskat varje minut och varje ord. Det är sällan jag hittar böcker jag vill läsa om numera, men till Lovön kommer jag återvända, kanske redan nästa sommar.

EN VACKER DAG
Författare: Tomas Bannerhed
Förlag: Weyler (2021)
Andra som skrivit om boken: och dagarna går…

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.