Jag skriver för att det får mig att känna mig mer levande, får mig att leva mer fullt ut på något mystiskt sätt. När jag inte skrev så blev jag till slut utmattad, jag är helt övertygad om att det hänger ihop. Jag fick inget riktigt utlopp för min kreativitet och det blev lite av en sorg för mycket att bära. Men tyvärr är det ju inte heller så enkelt att man bara kan skriva järnet så blir allt bra. Det är en balansgång, särskilt efter utmattning, och den måste balanseras försiktigt.
En grej är orken förstås, att också sånt som är roligt och ger energi kan kräva mycket av en. Det är en viktig och tråkig grej jag lärt mig med utmattningen. Det gäller att ha koll på var ens gräns går och det är inte alltid det lättaste.
En annan sak för mig är när intrycken blir för starka. När jag skriver, läser eller bara lever så har jag väldigt lätt att bli överväldigad. Jag kan bli helt uppfylld av orden eller känslan av att få och kunna skapa. Jag har en mindre tolerans för det nu. Jag kan inte läsa riktigt bra böcker i timtal och jag kan inte skriva hur länge som helst heller. Jag behöver ta det lugnt.
Som med allt så jobbar jag mycket med mig själv för att få bort alla former av stress från skrivandet. Samtidigt mår jag bra av deadlines och skrivmål så det gäller att jag känner mig själv, min ork och mitt skrivande. Målen jag sätter upp måste vara möjliga och kanske till och med lätta att nå. Just nu tycker jag att det funkar bäst att ha en ambition att skriva lite varje dag. Ibland blir det 100 ord, ibland (extremt sällan) 1000. Det är ett jättebra sätt att ha skapandet i sitt liv utan krav och stress.