The death of Francis Bacon av Max Porter

Det här är väldigt, väldigt märkligt. Alltså märkligt också för att vara Max Porter, märkligare än dödskråkan och skogen som slukade Lanny. Jag älskar det samtidigt som jag inte begriper ett dugg och inte gillar det alls.

Det som händer är att vi följer konstnären Francis Bacon in i döden (tror jag). Det är osammanhängande och knäppt, hallucinatoriskt och påhittat som jag kan tänka mig att döden kan vara. Det är också en berättelse om konst? Max Porter skriver Francis Bacons konst. Det var när jag googlade Francis Bacon och tog del av hans målningar som pusselbitarna föll på plats och berättelsen drabbade mig. För Bacons konst är också jätte-, jättemärklig. Alltså helt knäpp. När jag sökte så minns jag att jag sett några tavlor, troligen på Tate modern i London, och att jag tänkte mycket över dem då. Jag förstår att just Max Porter ville göra det här experimentet.

Det jag tycker allra mest om med Max Porter är hans frihet i tanken, hans fantasi och hans öppna ögon. Det är väldigt tydligt här. En sån här bok kan man bara inte skriva, men det gjorde han. Det var också det kvardröjande känslan när jag träffat honom på bokmässan 2019. Max Porter är en författare som är viktigare för mitt skrivande än för min läsning och då är han ändå en av mina absolut bästa författare att läsa. Med det inte sagt att alla ska kasta sig över The death of Francis Bacon. Den är märklig, frånstötande, knäpp. Den är också ett försök till något nytt. Den är konst.

THE DEATH OF FRANCIS BACON
Författare: Max Porter
Förlag: Faber (2021)

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.