Svart stig av Åsa Larsson

Tredje boken om Rebecka Martinsson, Anna-Maria Mella och Sven-Erik Stålnacke är något helt annat. Den är härligt över alla gränser och samtidigt underbart lågmäld.

En död kvinna hittas i en isark (en sorts fiskestuga på isen) och något ofattbart stort och mörkt sätts i rullning för poliserna i Kiruna. Historien berättas genom en lång rad personers minnesbilder och ibland blir det rörigt. Jag har helt ärligt lite svårt för greppet samtidigt som jag tycker att det är briljant. Det är nog det som ändå får mig att vara lite mer ljum till den här boken än sin senaste föregångare. Men Det blod som spillts var å andra sidan en helt enastående bra deckare.

Jag tycker så mycket om Rebecka och hur hon brottas med all skit hon bär. Jag tycker om Anna-Maria som jobbar på, skulle vilja jobba ännu hårdare men som måste erkänna att det viktigaste i hennes liv är att hon får både jobba och leva med den där slashasfamiljen som är hennes. Och så Sven-Erik och hans katt, den som försvann förra boken och är djupt saknad ett och ett halvt år senare, den han till slut adopterar i den här boken. Jag älskar hur små vardagligheter som dessa får finnas med och bygga karaktärer.

SVART STIG
Författare: Åsa Larsson
Förlag: Albert Bonniers förlag (2006)
Tredje delen i en serie, tidigare delar: Solstorm och Det blod som spillts.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.