Imitatören av Val McDermid

Val McDermid är skicklig, har alltid varit, också i den här tidiga deckaren från 2000. Intrigen, med en mördare som ger sig på deckarförfattare och dödar dem på samma sätt som de dödar i sina böcker är ganska briljant. Men så mycket mer är det inte. Det är ordrikt, trådrikt och lite för utdraget och segt. Och upplösningen är såväl överdriven som underdriven samtidigt.

Fiona som är huvudpersonen och som jobbat med polisen i arbetet med att nysta upp brott är en person jag gillar, liksom de flesta karaktärerna här är trovärdiga som människor och går att tycka om. Men skurken är lite för schablonartat skrikig och den psykologiska förklaringen känns rätt styltig.

Imitatören är en helt ok deckare att läsa om man inte kräver annat än spänning mot slutet. Direkt efter Åsa Larssons superba serie är det inte så värst dock. Val McDermid har blivit bättre med åren, tack och lov.

IMITATÖREN
Författare: Val McDermid
Förlag: Alfabeta Anamma (2000)
Översättare: Johan Nilsson, originaltitel: Killing in the shadows

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.