Jag tycker om böcker, jag drömmer om att jobba i bokhandel, jag är en ensamvarg som gillar att planera och alltså borde jag nog älskar The bookish life of Nina Hill. Och det gör jag kanske också, men inte som jag förväntade mig.
Nina jobbar som ni förstår i bokhandel, hon lever ett ganska inrutat liv med en begränsad krets vänner. Hon går i bokcirkel, har ett quizzlag och vet hur varje dag ska bli. Det är så hon vill ha det. Då plötsligt får hon veta att den pappa som aldrig funnits i hennes liv har dött och typ testamenterat en hel familj och kanske en förmögenhet till henne.
Jag har svårt att beskriva vad det är som inte är helt hundra för mig, men det är något med Nina. Jag tror att det är något med att jag identifierar mig så starkt med henne i ensamheten (den sökta och egenvalda), ångesten, avogheten, men att jag ändå inte riktigt förstår mig på henne. Samtidigt som hon är allt det där så är hon också väldigt flexibel, när den nya familjen dyker upp säger hon att hon blir störd, men hon blir inte så störd egentligen. Och det är förstås ok, men när bitarna som jag känner igen inte passar ihop med det andra så blir jag förvirrad. Hon känns mer som en karaktär än en människa någonstans. Hon känns inte helt och hållet hel och trovärdig. Och så är det något med att Abbi Waxman verkar ovillig eller rädd för att utforska mörkret. Herregud så mycket outnyttjad potential för det det finns här.
Med det sagt så är The bookish life of Nina Hill en väldigt mysig bok. Jag gillar den där familjen som bara ramlar över Nina, snälla Tom som också kommer in i hennes liv, vännerna hon omger sig med, barnen som får prata böcker och bokhandeln. Det är förstås gott nog så, med tidsfördriv och mys.
THE BOOKISH LIFE OF NINA HILL
Författare: Abbi Waxman
Förlag: Headline (2019)