Jag läste Karin Alfredssons Vajlett och Rut eftersom jag bestämt att vi skulle prata om den i bokcirkeln jag håller i på jobbet. Som bokcirkelbok är den ypperlig eftersom det finns många trådar att dra i och många berättelser som skymtar. Som läsupplevelse är den lite frustrerande av precis samma anledning, det finns så många trådar att dra i och många berättelser som skymtar.
När Vajlett kommer till Granträskåsen för att undervisa barnen i byskolan så möts hon av den starka frikyrkliga rörelsen som försöker styra skolverksamheten, men som ändå tillåter syslöjd för pojkar och annat den vidlyftiga lärarinna hittar på (så länge hon inte hänger ut underklädestvätten på tork om söndagarna). De gudfruktigas tankar och bestämmelser får värre konsekvenser för vissa av barnen som Vajlett möter.
Och så kommer Rut, hon som ska sköta posten och telefonväxeln och som får Vajlett att känna på ett speciellt sätt. Vajlett och Rut är en stillsam berättelse om vardag och kärlek man får slåss för. Jag tycker om den, men jag önskar mer än bara smulor om de andra, som handlarparet till exempel. Kanske blir det mer i uppföljaren Roger och Rebecka?
Om boken
Titel: Vajlett och Rut
Författare: Karin Alfredsson
Förlag: Bokfabriken (2018)
Serie: Första boken av två om människorna i Granträskåsen.