Jag måste nästan le lite överseende över hur positiv jag försökte vara när vi gick in i den traditionella hatmånaden februari. Februari brukar aldrig vara bra. I år inleddes den med armbrott och musattacker på boningshus, men jag var ändå bestämd att tro det bästa om februari. Och det var väl en himla tur det tänker jag nu. Naivitet tar en långt. Februari 2022 har ju varit episkt hemsk med det redan nämnda, anfallskrig i Ukraina och en hel del annat jobbigt, men ändå har det varit en lättare februari att uthärda än på många år. Jag tror att det har att göra med att jag nu har lite mer reserv-ork att ta till, kanske har jag tagit ett steg vidare sen utmattningen eller så beror det på något annat. Jag vet inte varför eller hur, men jag är tacksam.
Just nu är en osäker tid för oss alla, men den är.
Just nu…
… läser jag: här hade jag tidigare i veckan kunnat skriva ”alldeles för mycket nyheter”, men sen häromdagen har jag lyckats begränsa mig till att bara ta del av nyheter (både lästa och sedda) två gånger om dagen (och twitter inte alls) och mitt mående har förbättrats i alla fall lite. Tillsammans med och istället för nyheter så blir det fortfarande en del Dorothy Sayers, just nu Lord Peters smekmånad. Och så lånade jag med mig Elly Griffiths senaste, The locked room, från biblioteket häromdagen och den vill många läsa så jag lär ägna all min lästid åt den i helgen så att jag kan lämna den vidare sen.
… ser jag på: Melodifestivalen, Bäst i test, Husdrömmar och Kulturfrågan Kontrapunkt (som jag hittat i och med den här säsongen). Idel ädel vanlig medelsvensson alltså.
… lyssnar jag på: fågelsång. Jag vet inte om det brukar vara såhär, men småfåglarna låter verkligen galet mycket just nu. Det är ett evigt tjatter och jag älskar det.
… längtar jag efter: vårsol, knoppar, humlor och fred.
Vad gör du just nu? Svara gärna på din egen blogg eller i kommentarerna här och titta in hos Anna, Linda och Ulrica för att se vad de gör just nu.
Hoppas du fortsätter orka, det låter som en bra utveckling! Fågelsång låter inte så dumt, jag hörde det någon dag, men annars är det nog för kallt här.
Jag hoppas också, småfåglar och annat fint gör allt mycket lättare att orka.
Jag har också bestämt mig för att höra nyheter i begränsad omfattning. Likt för två år sedan när pandemin kom så har jag insett att det är lagom dos för mig. Jag hörde lärkan drilla häromdagen och det ger hopp om vår!
Det är en svår balansgång mellan att vilja veta vad som händer och att uppnå total stresspanikläge för att allt är så hemskt, precis som med pandemin (och särskilt allt tyckande runt den). Det är skönt att hitta sitt lagom. När det gäller lärkor och annat vårigt finns det dock inget lagom, där är det all in som gäller