Det är absolut ingen slump att det blir just Brev till mannen som avhandlas i dagens text på självaste Internationella kvinnodagen. Om det är något som saknas i den feministiska rörelsen, som ju är det dagen handlar om, så är det engagerade män. Och män som tror mer om sig själva än att det är nog att inte vara som de som slår och våldtar. Bianca Kronlöf har skrivit en väldigt bra bok som vänder sig till män i alla åldrar och som gör sitt bästa för att ingjuta lite feministiskt självförtroende också i dem.
Jag tycker att alla Bianca Kronlöfs brev är tankeväckande, men allra bäst är de när de går på djupet med varför patriarkatet är en så sjukt dum grej också för alla (ja alla) män. Män blir också slagna, män blir också tystade, män blir också stympade och inte tilltrodda att veta sitt eget bästa. Bara på ett annat sätt än kvinnor. Jag tycker att breven visar att om vi ska kunna leva våra fulla liv allihop så borde vi förenas i kampen (att det sen är väldigt sorgligt att det aldrig ska vara nog att skydda kvinnor för deras egen skull är förstås en annan sak).
Jag är redan feminist och jag definierar mig också som kvinna så breven är inte till mig, ändå får jag ut en hel del av att läsa dem. Jag tycker att boken utgör en väldigt bra grundkurs till vad feminism är och bör vara. Jag tycker också om hur den drar ner perspektivet till grundnivå och till exempel förklarar varför den här rädslan som vissa feminister känner inför transkvinnor är ett villospår, det är ju samma rättigheter, allas rättigheter, vi slåss för.
Hur jag fick tag i boken? Jag fick den av min man i julklapp och nu läser han den så ni kan vila i vetskapen att också mitt exemplar av boken har nått sin målgrupp (även om just min man redan är feminist och faktiskt är den som en gång i tiden introducerade mig för feminismen som teori och vetenskap).
Om boken
Titel: Brev till mannen
Författare: Bianca Kronlöf
Förlag: Albert Bonniers förlag (2021)
Andra som skrivit om boken: Enligt O