Det här är en jobbig bok om väldigt svåra saker. Jag är så glad att jag äntligen läst den!
Jag läste Happy Sally nu på grund av den där texten Gunnar Ardelius skrev i DN i början av året. Den texten handlade om att fäder längtar efter att få vara egna individer och därför drar iväg på egna äventyr (läs: åker Vasaloppet). Jag tyckte att det var en till hälften fin text om att längta något när man inte får och smärtan i det. Den hälft som jag inte gillade var förstås att det enligt Ardelius var en pappagrej, något manligt. Och så fick inte kvinnor känna igen sig den här gången heller. Det kom ett svar på den texten (som jag tyvärr inte minns vem som skrev) och där tipsades det om Sara Stridsbergs Happy Sally som ett exempel på en mammas längtan bort.
I Happy Sally möter vi mamman som är besatt av Sally Bauer och som likt henne ska simma över Engelska kanalen (för att klara av det men också för att slippa segla över Atlanten som maken bestämt). Vi möter dottern som är besatt av Sally Bauer och av sin mamma, hon som simmade bortåt och försvann. Vi möter Sally Bauer själv också. Det är en berättelse om dem var och en för sig och om dem vid sidan av varandra, och när de flyter ihop.
Happy Sally handlar om dottern som minns hur det var att växa upp med mamman som hela tiden simmade iväg, som sökte sitt själv och glömde (eller vägrade) vara mamma samtidigt som hon kämpade och fanns i sin mammaroll och kanske gick under på grund av det. Det är så sorgligt att läsa hennes smärta. Att inte vara nog för en förälder är den allra värsta smärtan. Men det är också svårt att se och känna igen mammans lust till något annat, eget, större. För barnet måste det förstås alltid vara att inte räcka till, för föräldern är det detsamma, att inte ens räcka till inför sig själv.
Det är så smärtsamt och det gör så ont. Det är en alldeles fantastisk debut som pekade rakt mot det som komma skulle. Sara Stridsberg är sannerligen en av våra allra bästa.
Om boken
Titel: Happy Sally
Författare: Sara Stridsberg
Förlag: Albert Bonniers förlag (2004)
En tanke på “Happy Sally av Sara Stridsberg”