Lord Peters smekmånad av Dorothy Sayers

När jag läst min första bok om Peter Wimsey och Harriet Vane, den tredje i ordningen egentligen, så tänkte jag att jag läst den bästa och att inget skulle kunna mäta sig. Jag hade väl på ett sätt rätt, men den här boken fördjupar dem i alla fall mer än jag trott att den skulle. När jag nu läst alla Dorothy Sayers böcker om paret (Lord Peters sista fall avslutas ju av en annan författare och den räknar jag inte helt, men jag återkommer till den när jag läst den) kan jag konstatera att Oskuld och arsenik var en riktigt spännande deckare, Drama kring ung dansör var sådär och Kamratfesten var formidabel. Lord Peters smekmånad var något helt annorlunda och något jag tycker mycket om.

Harriet och Peter har precis gift sig och drar lyckliga om än lite skrämda och nervösa iväg för att fira smekmånad i ett nyinköpt hus på landet. Förstås hittas någon död i källaren redan deras första dag i huset (men först efter över hundra sidor vilket säger något om att det här inte främst är en deckargåta (precis som Kamratfesten inte var det)). Mycket handlar förstås om att lista ut vem som mördat, men minst lika mycket handlar om hur Harriet och Peter hittar sina roller som gifta makar och hur de vågar lita på varandra och tala om sånt som är riktigt svårt och sånt som är mycket kärleksfullt.

Mot slutet ska den skyldige lida sitt straff och hängas och när vi når så långt händer det som, precis som Anna-Karin Palm skriver i sitt efterord, förflyttar romanen från deckargenren till den psykologiska romanen. När mästerdetektiven lider sina kval över det ansvar han bär för att en människa ska dö så känns det in i hjärtat. Det finns ett mörker här som är oundvikligt och som aldrig riktigt kan lysas upp. Harriet ser det, Peter ser det och jag förstår vad det är jag älskar så mycket med de här böckerna.


Om boken

Titel: Lord Peters smekmånad
Författare: Dorothy Sayers
Förlag:Albert Bonniers förlag(1937, min utgåva 2011)
Översättare: Sonja Bergvall, originaltitel: Busman’s honeymoon
Tillhör en serie böcker om lord Peter Wimsey, jag har tidigare läst Oskuld och arsenik, Drama kring ung dansör och Kamratfesten.

2 svar på ”Lord Peters smekmånad av Dorothy Sayers”

  1. Dorothy Sayers är fortfarande min favorit bland deckarförfattare, men då bör tilläggas att jag är sorgligt obevandrad i de senaste 20 årens utgivning. Redan när jag var i bokslukaråldern, för ett halvsekel sedan, fäste jag mig vid hur hon lät karaktärerna utvecklas från den första Lord Peters största affär till den avslutande smekmånaden. Hennes samtida kollega, och för den stora allmänheten mer kända, Agatha Christie (vars böcker jag också slukade) i all ära, i min värld var det Dorothy Sayers som introducerade litterära kvaliteter i detektivromaner. De jag håller främst som rena deckare, är nog Mördande reklam och De nio målarna.

    Svara
    • Jag är väldigt glad att jag hittade fram till Dorothy Sayers över huvudtaget, det är inte självklart eftersom det verkligen inte talas nog mycket om hennes böcker idag. Jag håller med om att hon besitter litterära kvaliteter som få kommer i närheten av. Jag gillar också Agatha Christie, men Sayers är något annat och något större. De nio målarna är min nästa bok på tur faktiskt. Och en gång ska jag läsa dem från början till slut och uppleva den där extra dimensionen av att se dem utvecklas.

      Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.