Först behöver jag berätta om filmen The shining. Jag avskyr nämligen den, så till den milda grad att jag länge drog mig för att läsa boken. Det jag tyckte illa om med den var inte bara Jack Nicholson (som jag har jättesvårt för och i den här filmen är han väldigt mycket Jack Nicholson, ett färdigt paket av galenskap från början) utan framförallt kylan. Det är något med betraktandet och ondskan som något som finns i människor. Jag kände att det var väldigt olikt den Stephen King jag älskar att läsa och då ville jag inte befatta mig med boken. Det är en himla tur att författaren själv har klagat så mycket på filmen.
Boken är något helt annat. Jack Torrance är en annan. Han är en (mycket mänsklig) människa som bryts sönder av den ondska som bor i Overlook Hotel. Wendy är inte ett viljelöst våp som gnäller eller skriker hela tiden, hon är modig och stentuff. Genom allt löper Jacks och Wendys kärlek till sin lille pojke, Danny, som de inte riktigt förstår sig på. Dannys ”gåva” the shining är en förmåga att känna på sig, veta, se saker som ska hända och att kommunicera med andra med samma förmåga. Det gör honom udda och det gör Overlook Hotel till en riktig mardrömsplats för honom.
The Shining är inte Kings bästa bok, den är lite rörig, inte minst när vi får följa med ner i Jacks sjuka medvetande och ta del av hur Overlook påverkar honom. Men den är ändå riktigt bra framförallt i skildringen av Jacks strid med sig själv. Han är en man som redan fallit, ner i alkoholism (som han tagit sig ur men snart ramlar tillbaka ner i) och han har gjort både Wendy och Danny illa. Han föraktar sig själv, men han har gjort en ansträngning, han är på rätt väg. De tror alla att det ska bli bra nu. Det är hjärtskärande att vara med och uppleva hur det inte alls blir det. Och Danny som är fem år gammal har en oerhörd börda att bära.
Jag är väldigt glad att jag gav boken en chans trots allt. Kanske ska jag till och med se om filmen någon gång och göra ett försök att betrakta den som ett eget verk fritt från boken. Jag har lite svårt med att acceptera att jag avskyr något som de flesta andra tycker så mycket om, jag gillar inte tanken att jag missar något…
Om boken
Titel: The shining
Författare: Stephen King
Förlag: Min utgåva Simon & Schuster (2001, original 1977)
”The Shining” är verkligen ett riktigt härke till film, och det säger jag trots att jag generellt gillar både Jack Nicholson och Stanley Kubrick.
Håller med om att boken inte heller är en av Stephen Kings starkaste.
Jag sträcker mig så långt att jag älskade Nicholson i Gökboet, därefter är vi inte kompatibla, men alla skådespelare är inte för alla tittare Kubricks filmer har jag också gillat bortsett från The shining så vi kan väl kalla det tillfällig förvirring eller något… Jag tycker att delar av boken, främst första halvan innan det brakar lös ordentligt, kommer upp i god King-klass men sen blir det lite mycket av allt.
Och tänk att jag tycker att det här är en av hans absolut bästa . Blir sugen på en omläsning men den får vänta till i höst. Höstlovet kanske, det är en perfekt tid för dylika böcker.
Jag gillade den jättemycket i början men sen tappade den taget om mig lite (jag gillar den som helhet också men den kvalar inte in på min topplista). Jag älskar att man kan gilla olika när det gäller vissa böcker och olika om andra 🙂 En omläsning kring höstlovstid tycker jag låter perfekt.