The song of Achilles av Madeline Miller

Jag återvänder ständigt till myterna och de senaste åren har jag rört mig kring det trojanska kriget på ett intressant sätt. Via House of names, Kirke, Silence of the girls och A thousand ships har jag gått djupare och djupare in i berättelserna.

Jag kan alltså min grundhistoria och jag tycker att Madeline Miller gör ett storartad jobb med att göra den begriplig. Hon tar ner gudomliga ingripanden på en världslig nivå och hon skapar människor av legender. Med det sagt så tycker jag bara om det här till en viss gräns. Det är inte alls lika bra och vindlande som Kirke till exempel. Det märks att The song of Achilles var debutromanen.

Jag tycker mycket om Patroclus som är vår berättare och jag tycker mycket om hur hans och Achilles kärlek får spela huvudrollen. Den är mycket vacker och förtvivlad, den har väntat på att bli berättad. Störst problem har jag nog med sexscenerna som känns väldigt pinsamma. Harlequin-artade faktiskt. Det är synd när resten av kärleken skildras så bra.

The song of Achilles är en fin bok om de gamla sagorna, men den saknar lite av djupet jag kommit att förvänta mig. De sista kapitlens förtvivlan lyfter ändå hela upplevelsen några snäpp och jag börjar långsamt glömma vad det var som inte kändes helt hundra.


Om boken

Titel: The song of Achilles
Författare: Madeline Miller
Förlag: Blomsbury (2012)
Boken kommer i svensk översättning i dagarna, med titeln Sången om Akilles

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.