Jag har lite svårt att skriva något ordentligt om John Ajvide Lindqvists kortroman Verkligheten. Jag är inte så förtjust i den, men kan heller inte säga att den väckte några känslor åt något håll att hänga upp en boktext på. Jag har läst nästan allt av John Ajvide Lindqvist och jag har alltid haft väldigt starka reaktioner tidigare, visst har jag älskat och annat har jag tyckt väldigt illa om eller inte begripit alls. Här är jag mest ljum och det är liksom det tråkigaste läget.
Jag brukar tycka att John Ajvide Lindqvist har lika svårt att avsluta en berättelse som Stephen King har och att hans böcker flera gånger varit lite för långa. Men det är också i förmågan att skapa människor genom att visa oss dem under en längre tid som hans genialitet ligger. I Verkligheten berättar huvudpersonen Heidi för oss om sin dokusåpa-värld under en dag när allt börjar skeva, men vi får aldrig riktigt lära känna henne eller någon annan i den där världen. Det kanske ska vara så med tanke på kärnberättelsen, men jag får aldrig någon enda känsla för det som händer i Verkligheten och det är ett problem för mig.
Om boken
Titel:Verkligheten
Författare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront (2022)
Andra som skrivit om boken: Bernur