Vi är de döda, nu snart av Kristian Lundberg

När Kristian Lundberg gick bort i våras slogs jag av hur många som hyllade hans poesi och det faktum att jag inte läst något av denna poesi. Jag gick till bibliotekets poesihylla och valde den bok som lockade mig mest, det blev Vi är de döda, nu snart.

Visst kan titeln upplevas som obehaglig med tanke på hans för tidiga bortgång (jag fick en kommentar om det), men vilken poet/människa närmar sig inte döden och vilken poet/människa undviker döden i sitt eget liv? Det är det mest naturliga även om det samtidigt är det svåraste att ta till sig.

Vi är de döda, nu snart berör mig på djupet. Först är det helheten som talar om flyktingar och förvar, utvisning och övergrepp. Det är döden, förlusten, sorgen. Sen är det enskilda dikter som liksom lyfter från boksidorna och fladdrar in i mig när jag sitter på min balkong och läser min morgonpoesi med kaffekoppen i handen. En vanlig onsdagmorgon i maj borrar sig orden som längst in. Och en torsdag i juni.

Till slut tycker jag att Vi är de döda, nu snart säger något viktigt och fint om hur det är att behålla sin mänsklighet i det allra mest omänskliga. Det är livsnödvändigt och fruktansvärt svårt. Som livet. Och döden.


Om boken

Titel: Vi är de döda, nu snart
Författare: Kristian Lundberg
Förlag: Wahlström & Widstrand (2014)

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.