Stormvarning av Maria Adolfsson

Andra delen av Maria Adolfssons Doggerland-serie heter Stormvarning och det är ju dömt att misslyckas att försöka skilja de här böckerna åt via titel. I Stormvarning går vi i alla fall vidare från Felsteg och lär känna såväl Karen som hennes kollegor och vänner närmare.

Brottet som berättelsen kretsar kring begås under julhelgen och väldigt många ligger i sjuksängen med influensa. Karen kallas in för att jobba trots att hon fortfarande är sjukskriven efter förra bokens upplösning.

Jag gillade Felsteg trots att jag tyckte att den till en början var rätt seg. Stormvarning upplever jag tyvärr som seg rakt igenom. Det är inte dåligt, det finns bitar som verkligen griper tag i mig. Främst Karens väninna som kämpar för att slå sig fri från sin misshandlande man, den delen av berättelsen är så klaustrofobiskt jobbig att läsa att det ibland är svårt att andas. Brottet som utreds är däremot ganska ospännande, jag är ljum i mitt intresse kan jag säga. Och upplösningen får det att kännas lite orealistiskt i deckarhjärtat. Det är inte trovärdigt när poliser dras in i sådana situationer gång på gång. Det var det enda som störde mig med Åsa Larssons deckare, men där kändes det ändå trovärdigt mitt det otrovärdiga. Och det här är inte Åsa Larsson-bra. Det är inte mycket som är det.

Jag smågillar fortfarande den här serien och det universum Maria Adolfsson bygger. Jag kommer säkert läsa mer någon gång, men nu tar jag en paus.


Om boken

Titel: Stormvarning
Författare: Maria Adolfsson
Förlag: Wahlström & Widstrand (2019)
Andra delen i Doggerland-serien, tidigare delar: Felsteg

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.