Döden på Nilen av Agatha Christie

Döden på Nilen är förstås en av Agatha Christies mest klassiska deckare, men det betyder inte att den är en av hennes bästa. Jag misstänker dessutom att jag läst den förr eftersom jag snart listade ut svaret på gåtan vem mördaren är trots att det är lite väl halsbrytande. Men allt som allt så hade jag en mysryslig stund med Hercules Poirot också den här gången.

Jag förstår att det är den här boken och Mordet på Orientexpressen man valt att filmatisera (även om jag tycker att resultatet blivit sådär om jag ska vara snäll). Miljön är avgränsad och klaustrofobisk, persongalleriet är koncentrerat och det hela blir till någon sorts låsta rummet-gåta. Agatha Christie skriver ofta medvetet med ett avstånd till sina karaktärer, det är det som är förklaringen till att läsaren alltid törstar efter gåtans lösning men egentligen bryr sig mycket lite om de stackarna som trillar av pinn på vägen. Jag gillar det, men här känner jag att jag velat lära känna några av dem lite mer. Linnet är en gåta som aldrig blir löst, Jackie likaså. Och Simon förstås, men honom bryr jag mig inte mycket om att lära känna. Övriga kan gärna vara birollskaraktärer på det där vana Christie-sättet.

Döden på Nilen är en fin flykt från verkligheten och man ska läsa den om man gillar Agatha Christie och har läst många av hennes bästa redan.


Om boken

Titel: Döden på Nilen
Författare: Agatha Christie
Förlag: Bookmark förlag (2021, originalet gavs ut 1938)
Översättare: Helen Ljungmark

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.