Jag tycker redan mer om Matthew Venn än jag någonsin gjorde om Jimmy Perez och då gillade jag ändå Jimmy. Det är något med de problem Matthew har och hur vardagliga och relaterbara de är för mig. Han har inte problem med spriten men med sin egen fyrkantighet, mycket olikt nästan alla andra fiktiva poliser jag känner.
Häger börjar med att en man hittas död i dotterns glasverkstad och sen går det bara utför därifrån. I centrum står ett självmord och upplösningen är genomvidrig. Jag kommer aldrig kunna släppa hur illa berörd jag är över den. Det är så sorgligt, grymt och förfärligt.
Jag tycker som sagt om Matthew och jag gillade hans kollega Jen redan i förra boken, jag tycker att det är fint att jag nu får lära känna henne ännu mer, på djupet. Ross är ju ingen man gillar, men också honom lär jag känna och får jag en mycket större förståelse för i Häger. Jag ser fram emot att läsa mer om brottsligheten i norra Devon. Men nästa gång hoppas jag att vi rör oss i andra trassligheter och inte blir så nedsmutsade.
Om boken
Titel: Häger
Författare: Ann Cleeves
Förlag: Albert Bonniers förlag (2022)
Översättare: Johan Nilsson, originaltitel: The heron’s cry
Andra delen i North Devon-serien, första delen heter: Albatross