Sommarregn är en förrädisk bok i det att den är långsam, den ser fridfull ut (titta på omslaget!), den heter något väldigt vackert och försiktigt. Men under ytan vilar något förfärligt, det känner man genom hela läsningen. Ett monster bidar sin tid i mörkret.
Handlingen är enkel. Vi får följa en rad stuginnevånare en dag under en irriterande regnig sommar i en skotsk semesterby. En man som gått i pension, en medelålders kvinna som joggar på morgonen, en femtonårig kille med hormoner överallt, en deprimerad tonårstjej, ett kanske förälskat par, en åldrande kvinna, en man som har svårt att hitta sin plats, barn. Vi får läsa deras tankar, det är vilsamt ibland, upprörande ibland. Det är vardagligt och omvälvande. Det är tristess och en stund i livet. Hela tiden finns något ruvande där, en vetskap om att något kommer att hända.
Jag tycker verkligen om Sarah Moss sätt att berätta den här historien. Egentligen vill jag inte att det någonsin ska ta slut samtidigt som jag tycker att slutet kommer precis där det måste. Jag blir våldsamt sugen på att läsa mer av henne. Turligt nog finns hennes Offermur redan här hemma i bokhyllan.
Om boken
Titel: Sommarregn
Författare: Sarah Moss
Förlag: Atlas (20222)
Översättare: Rose-Marie Nielsen
Jag är fast! Nu läst Offermur och Sommarregn. Oemotståndliga båda två. Dags att börja botanisera bland de tidigare böckerna. Absolut en författare att följa i spåren.
Hon är en riktigt intressant författare och om Offermur fångar mig som Sommarregn så tänker jag också gräva mig vidare bakåt i författarskapet.