Ulf Nilsson är en av mina favoritförfattare och också en av mina favoriter bland människor som synts i barn-tv genom åren. Jag kan inte sluta tänka på hur himla bra han var som Bolibompa-morfar när mina barn var små. Och så Farväl herr Muffin förstås, om marsvinet som fick ont i magen och dog. Som vi läst och funnit tröst i den! Nu är det Ulf Nilsson som är död och det känns på många sätt obegripligt och omöjligt att ta till sig. Inte kan väl en Bolibompa-morfar dö?
En liten bok om konsten att dö är enkel, kortfattad, eftertänksam och osentimental. Den gör inte ont, den ger inte tröst, den funderar. En av de bästa sakerna med den är att den inte tränger sig på. Läsaren får själv bestämma vad som orkas med. Det här är en tankebok att återvända till om och om igen.
Jag tycker att En liten bok om konsten att dö, i all sin anspråkslöshet, tillhör de där allra bästa böckerna som handlar om döden och döendet, tillsammans med Farväl herr Muffin, Joan Didions böcker Ett år av magiskt tänkande och Blå skymning och Mortality av Anthony Hitchens. Det är ett fint sällskap och Ulf Nilsson har skrivit två av de bästa…
Jag kommer som sagt återvända till den här boken. Det jag bär med mig från den här läsningen är lugnet. Att möta vetskapen om slutets närhet med lugn och trygghet är inte alla förunnat, men det verkar ha varit så för Ulf Nilsson. Det ska jag tänka på, meditera över, hoppas på.
Om boken
Titel: En liten bok om konsten att dö
Författare: Ulf Nilsson
Förlag: Albert Bonniers förlag (2022)